Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förebrått sin moder, att hon, en redan åldrad kvinna, kunnat
ingå ett nytt gifte. Hos Shakspere få dessa förebråelser ett till*
lägg. Den tapet, som befinner sig i rummet och bakom hvilken
Polonius döljer sig, visar bilderna af de båda bröderna. Prinsen
pekar på dessa och med dem såsom åskådningsmateriel anställer
han en jämförelse mellan fadern och farbrodern. Idéen har Shak*
spere ganska säkert fått från Pope’s berättelse om gobelinsviten.
Denna lokalton, som han tack vare Pope kunde gifva sitt
drama, tyckes tämligen hafva intresserat honom att döma af det
jämförelsevis stora utrymme, som han upplåter åt dessa danska
egendomligheter. Men hans intresse väcktes dock, som det före*
faller, särskildt af det skådespel, som Kyd inlagt i sitt drama.
Ty detta tog Shakspere såsom utgångspunkt för en serie af ut*
talanden, som visserligen alls icke stå i något samband med dra*
mat i öfrigt, men i hvilka han fick tillfälle att beröra en mängd
frågor, som då lågo honom på hjärtat: det s. k. teatergrälet, skå*
despelaryrket, barntrupperna, de nödtvungna landsortsturnéerna,
Ben Jonson’s Dido och Eneas, Kemp’s alltför burleska komik o. d.
Själfva dramat intresserade honom däremot antagligen ganska
litet. Det var liksom den Spanska tragedien onaturligt och öf*
verdrifvet, fyldt af en bombastisk deklamation, och motiven —
mord, vanvett, hämd, förgiftningar o. d. — som tillhörde
1580-talets dramatik, hade man nu vuxit ifrån. Ännu mindre tillta*
lade honom förmodligen den uppgift, han själf fått: att bearbeta
detta gamla, delvis ännu populära stycke, så att det både förblef
det gamla Hamlet*dramat, och likväl förvandlades till något nytt.
Han var därmed i hufvudsak bunden vid den af Kyd fastslagna
handlingen, delvis äfven vid hans karaktärer, och detta kan knap*
past hafva känts annat än såsom en black om foten. Hufvud*
vikten i Kyd’s drama hade med all sannolikhet lagts på hjältens
och Ophelias vanvett, och att alldeles stryka detta gick därför ej
an, ty dåren Hamlet hade redan ingått i det allmänna medve*
tandet. Detta och andra drag måste Shakspere således bibehålla
vid sin bearbetning, och fasthåller man, att Shakspere’s uppgift
var den nu angifna — icke att fullkomligt fritt skrifva ett drama
så, som en modern skald kan göra — så måste man medgifva,
att han på ett öfverlägset sätt löste sin uppgift.
Dåren sköts af honom alldeles i bakgrunden, och endast i
några få scener och repliker låter Shakspere detta spelade van*
vett komma fram. Men i stället blir Shakspere’s Hamlet något
— 268 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
