Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tragediernas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarför, så hatar det också på lika lösa grunder. Att således Coriolanus
icke frågar efter, om folket älskar honom eller ej, är ett bevis på, att han
känner deras sinnelag fullkomligt, och han gifver dem det med sin ädla sorgs
löshet oförtäckt tillkänna.
Senaten föreslår honom till konsul, men framhåller, att han
måste vinna folkets röster. Detta vägrar Coriolanus. Han vill
ej blotta sin kropp, visa sina ärr och tigga röster. Men då
tribunerna pocka på folkets rätt och äfven hans ståndsbröder
råda honom att falla undan för ett gammalt bruk, lofvar han
till sist att foga sig. Tyvärr är han en dålig supplikant. Bor*
garne, som trots folktribunernas bearbetningar imponerats af hans
öfverlägsna personlighet, begära ej bättre än att i nåder få gifva
honom sina röster: »Vi få icke stå så här tätt, utan gå till honom
en och en, två och två eller tre och tre. Han måste bedja en
och hvar särskildt. Därigenom får hvarenda en af oss den sär*
skilda äran att ge honom sin egen röst med sin egen tunga.» I
början går det någorlunda bra:
Coriolanus. Nå väl, min vän, hvad kostar konsulatet?
Borgaren. Det kostar er en vänlig bön.
Coriolanus. En vänlig?
Jag ber er, gif mig det. Jag ärr kan visa,
Men blott i enskildt rum, — Er röst, min vän!
Hvad svarar ni?
Andre borgaren. Ni har den, ädle herre.
Coriolanus. Nå topp, min vän!
Två ädla röster re’n jag tiggt ihop.
Alla ha till sist lofvat honom sina röster, men så börja de att
reflektera, att detta dock ej var den ödmjukhet, de väntat, och
det dröjer ej länge, innan de få klart för sig, att han blott gäc*
kats med dem. Folktribunerna med deras hat mot alla, som
kunna beröfva dem deras makt öfver hopen, blåsa under dessa
misstankar, och i ett nu har opinionen svängt om: »Han är ej
utnämd än, vi kunna vägra», och så är folkrörelsen i full gång.
Detta vankelmod sätter Coriolanus i eld och lågor: »Hvilken
hjord! Skall sådant pack ha röster? Knapt ha de röstat, förrän
de återkalla tungans ljud.» Det uppstår ett väldigt tumult, folk*
tribunerna utropa honom såsom förrädare mot staten, befalla
edilerna, att han skall häktas och störtas från den tarpejska klip*
pan, det kommer till handgemäng mellan partierna, och packet
med tribunerna i spetsen drifves undan.
— 346 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
