Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tragediernas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men så kommer den egentliga omsvängningen. Coriolanus
öfvergifves af sina fega ståndsbröder. Comenius yttrar, att mod
blott är en dårskap, om det vill stödja ett hus, som ramlar. En
annan, att han själf förstört sin egen lycka, och äfven Coriolanus’
egen mor söker förmå sonen att gifva vika:
Jag ber dig nu, min son,
Gå till dem med din mössa i din hand,
Sträck ut den höfligt, nalkas dem och böj
Ditt knä mot gatan — ty i slika värf
Är åtbörd talare och enfalds öga
Mer klokt än örat — skaka hufvudet,
Som ville du ditt stolta hjärta tukta,
Och fall så mjuk till mark som moget mullbär,
Coriolanus. Skall jag mitt hufvud blotta? Skall jag gifva
Med nedrig tunga åt mitt ädla hjärta
En lögn att dragas med? — Nå väl, får gå!
Dock, gälde det allenast denna kropp,
Så skulle de få mala den till stoft
Och kasta det mot vinden. — Nu till forum.
Ni har påtvingat mig en roll, som aldrig
Jag kan lära.
Men de sluga folktribunerna känna hans ärlighet, och med riktig
psykologi förstå de att för sina syften draga fördel af denna:
Jag frågar er,
Om folkets röster ni er underkastar,
Erkänner oss tribuner och är nöjd
Att lida laglig näpst för alla brott,
Som er bevisas kunna.
Coriolanus. ]ag är nöjd.
Sicinius. Vi påstå, att ni sökt beröfva Rom
Häfdvunna ämbeten och svinga er
Till envåldsmakt, och därför står ni här
Som en förrädare mot Romas folk.
Coriolanus. Förrädare! —
Menenius. Var lugn och minns ert löfte.
Coriolanus. Må afgrunds värsta glöd förbränna folket!
Förrädare? — Du skändlige tribun!
Om tusen dödar sutte i ditt öga
Och millioner dödar i din näfve
Och milliarder på din lögnartunga,
Jag sade dock så fritt, som då jag beder
Till gudarne min bön — det ljuger du!
Nu är brytningen ohjälplig. Patricierna våga ej längre, trots
hans solklara rätt, stödja honom, och han landsförvisas.
__ 347 _
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
