Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin förmente rival. Det kan icke nekas, att novellen här före*
faller naturligare, och man frågar sig ovillkorligen, hvarför Shak*
spere här ansåg sig böra göra en dylik afvikelse. Det hufvud*
sakliga skälet låg nog i den olika teknik, som dramat fordrade.
I novellen var det möjligt att bredt skildra Pandostos växande
svartsjuka; i dramat kunde detta endast ske, så vida Shakspere
bestämde sig för att, såsom i Othello, göra Leontes’ lidelse till
hufvudmotivet. Men då detta icke var hans afsikt, föredrog
han att låta en tillfällighet väcka konungens misstankar.
Sedan utvecklar sig handlingen såsom i dramat. Pandosto
vänder sig till sin »cup*bearer» Franion — dramats Camillo —
och anmodar honom att förgifta Egistus, Franion lofvar att
värkställa mordet, men underrättar i stället Egistus, hvarefter
båda hemligen fly — till sjöss! — från Böhmen till Sicilien.
Pandosto anklagar nu sin gemål icke blott för äktenskapsbrott,
utan ock för mordförsök, samt låter kasta henne i fängelse, där
hon föder en dotter, som Pandosto betraktar såsom Egistus’ barn.
I sin förbittring befaller han, att både mor och dotter skola
brännas, men låter så till vida beveka sig, att det nyfödda bar*
net utsättes i en öppen båt på hafvet, och från »Böhmens kust»
drifver båten med den lilla flickan till Sicilien — märkvärdigt
nog, utan att barnet under tiden svälter ihjäl.
Sedermera förmås Pandosto att skicka sändebud till Apollo*
oraklet på Delphos för att få klarhet i Bellarias brottslighet. Men
svaret lyder: »Misstankar äro ej bevis. Svartsjukan är en par*
tisk domare. Bellaria är kysk, Egistus utan skuld, Franion en
trogen undersåte, Pandosto en förrädare, hans barn oskyldigt,
och konungen skall lefva utan arfvinge, om ej det, som förlorats,
återfinnes.» Då Pandosto får höra detta orakel, blir han genast
omvänd och ber Bellaria om tillgift. Men nu är det för sent.
Hans unge son aflider plötsligt, och denna sorg griper Bellaria
så djupt, att äfven hon dör.
Berättelsen vänder sig därefter till det utsatta barnet. Båten
drifver till Sicilien, där en herde, Porrus, upptager flickan som
han sedan uppfostrar såsom sitt eget barn och kallar Fawnia.
Då emellertid Fawnia blifvit sexton år, förälskar sig Egistus’
unge son Dorastus i henne, och då han icke kan hoppas få fa*
derns bifall till ett giftermål, besluta sig båda för att fly. Flyk*
ten sker med tillhjälp af en bland Dorastus’ gamla tjänare Cap*
nio, som äfven lockar Porrus ombord. Denne, som blifvit rädd
- 360 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
