Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta drama, vida mer än öfver Cymbeline och Stormen, hvilar det
en stämning af vinterkvällens sorgbundenhet. Äfven ett annat
därmed sammanhängande motiv från Cymbeline tog han här
upp. Där hade han skildrat det friska jaktlifvet i den skogs*
trakt, dit Bellario och de båda prinsarna dragit sig undan. I
den nya sagan lägges hufvudvikten på skildringen af en får*
klippningsfest — i Warwickshire frestas man att tillägga, ty så
friska, så realistiska och på samma gång så fylda af poesi äro
dessa scener. En dum herde skickas att köpa sviskon, muskot*
blomma, saffran och andra godsaker till det beramade kalaset,
men råkar på en bondfångare och bestjäles på vägen på sina
pengar; fårklipparne få sina blomsterkvastar, några kläda ut sig,
och så börjar dansen, den kringvandrande krämaren kommer med
sina nipper, som ha en strykande afgång bland herdar och bond*
drängar, särskildt skillingtrycken om en underbar »fisk, som blef
sedd vid kusten onsdagen den åttonde april, fyrtiotusen famnar
öfver vattnet» och som sjöng en visa om hårdhjärtade flickor,
och en annan visa om procentarens hustru, som nedkom med
tjugo penningpåsar på en gång och blef lysten efter ormhufvuden
och frikassé på paddor . . .
Perdita är värdinna på kalaset, och af detta få vi en åskådlig
bild genom den gamle herdens beskrifning på, huru det gick till
förr i världen, i hans ungdom:
Då gumman min än lefde, var hon alltid
På denna dag båd’ munskänk, kock, passopp,
Matmor och piga, mottog, tjänte alla;
Hon sjöng en visstump, tog sin dans; än var hon
Vid bordets öfre ända, än vid midten;
Än slog hon en på axeln, än en annan.
Eldröd i synen utaf arbete
Och det, som hon begagnade till läskning,
Ty hon drack alla till.
Men mot denna friska realism bryta sig några andra scener,
som hafva herderomanens hela idealism, men intet af dess onatur.
Prins Florizel har förälskat sig i den gamle herdens förmenta
dotter och förklädd kommit till festen. Och det är hans
och Perditas skära kärlekssaga, som nu utspelas framför får*
klippningsfestens bakgrund. Greene hade egendomligt nog ej
med ett enda ord omnämt denna landtliga fest, som blifvit huf*
vudpartiet i Shakspere’s dikt, och Florizels och Perditas kärlek
— 365 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
