Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes trogna väninna Paulina uppgaf därför, att hon aflidit,
och i Paulinas hus dolde hon sig under den tid, som hon var
död för världen. Men åren gå, Leontes adlas af sin sorg och
har gjort bot för sin lefnads stora felsteg, Perdita återfinnes, och
nu är tiden inne för Hermione att åter träda fram. Äfven för*
beredeisen härför erinrar om Mycket väsen för ingenting. Le*
ontes’ rådgifvare ansätta honom, att han skall gifta om sfg för att
betrygga tronföljden. Men han vägrar. Han har gjort ett ondt,
»så väldigt, att arfvingslös det gjort min tron», och en sådan
maka, som han själf i fåvitsko mördat, kan han aldrig få. Han
lofvar därför Paulina att aldrig gifta sig, och hon ber honom
svärja att »aldrig fria, forr’n jag ger er lof». Och han, som kän*
ner hennes tillgifvenhet för den döda, fattar sin ed såsom ett
löfte att städse förbli Hermione trogen.
Så kommer till sist den vackra afslutningen. Paulina har i
sitt hus låtit en stor konstnär — som Shakspere egendomligt nog
döper till Giulio Romano, den bekante målaren — göra en bild*
stod, som förvillande återgifver Hermiones drag. Leontes stannar
i vemodsfull beundran inför bilden.
Men Paulina,
Hermione ej var så skrynklig, ej
Så åldrad som den här.
Polixenes. Ack, ej på långt när!
Paulina. Så mycket större då bildhuggarns konst!
Han låter hela sexton år förflyta
Och bildar henne, som om nu hon lefde.
Så tonar musiken och Paulina ber denna skänka lif åt bilden.
Hermione stiger ned från postamentet, och den gamla, trogna
väninnan säger till Leontes:
Räck nu henne handen!
Då hon var ung, ni friade till henne.
På gamla dar hon friar nu till er.
Och så slutar denna underbara dikt därmed, att Leontes tryc*
ker sin återvunna, åldriga maka till sitt bröst. Paulina själf för*
liknar denna upplösning vid »an old tale», och samma tanke
kommer fram på ett annat ställe i dikten. För sin moder skall
den lille prinsen berätta en saga, och han börjar med or*
den, »att en sorglig saga bäst passar vintertid». Det var också
en dylik »Vintersaga», som Shakspere nu diktade, och öfver
— 364 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
