Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och drottning Katarinas död, i hvilket ett maskspel i form af
ett »dumbshow» inlagts. Den femte akten är kanske den mest
brokiga. Större delen egnas åt en kamp mellan Gardiner, biskop
af "Winchester, och ärkebiskop Cranmer, som beskylles för kät*
terska åsikter. Innebörden är tvisten om gunstlingsskapet hos
konungen, och Cranmer segrar. Vidare få vi höra, att drott*
ning Änne »fått en dotter», och med hennes dop slutar stycket.
Någon genomgående handling finnes således icke. Buckingham,
som i början är hjälten, försvinner redan i andra akten, sedan
äro Wolsey och Katarina protagonisterna, och i slutet Gardiner
och Cranmer.
Men icke häller personerna hänga rätt samman. "Wolsey i
början är en slug, samvetslös och pösande uppkomling, men
strax efter sitt fall visar han sig såsom en både from och nobel
personlighet. Betraktar man blott innehållet, vet man ej rätt,
för hvilken tid det skall passa. Det mynnar ut i Elisabeths
dop, och Cranmer’s tal formar sig till en panegyrik öfver den
nyfödda, hvilken, såsom han profeterar, skall i dygd och vis*
het blifva en drottningens af Saba like, prydd af alla furstliga
dygder. Men strax därefter följer, dock mera en passant, en
ny panegyrik: öfver den konung, som skall efterträda henne och
blixtra fram liksom en stjärna. Dramat är således närmast en
hyllning åt Elisabeth, och man kunde häraf frestas tro, att det
skrifvits till hennes ära och att hyllningen till James sedan blott
tillfogats. Men utom af versifikationen synes detta förbjudas äfven
af innehållet. Elisabeth kan knappast hafva senterat ett drama,
som till en väsentlig del upptogs af en hyllning åt hennes mo*
ders rival, drottning Katarina, och som framstälde hennes egna
föräldrar i en vida mindre förmånlig dager. Änne Bolleyn är
här i hvarje fall ingen idealfigur, och konung Henrik skildras
såsom ombytlig och lättsinnig. Samma motsägelse möter oss i
dramats versifikation. Några scener erinra om den, som Shak*
spere använde i Vintersagan och Stormen, andra röja en yngre,
mera avancerad ståndpunkt.
På grund af dessa metriska olikheter kom en engelsk forskare,
Spedding, till det resultatet, att Shakspere endast författat sex
scener i hela dramat (I 1 och 2, II 3 och 4, III 2 [till konungens
sortie] och V 1). Shakspere skulle hafva gjort utkastet till dra*
mat, men ej fullbordat det, och truppen, som behöfde detta
drama för prinsessans bröllop 1613, skulle då hafva öfverlämnat
383 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
