Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obetänksamhet ingår han, nästan ännu ett barn, ett äktenskap, som i hvarje
fall ekonomiskt störtar honom. Men resolut beslutar han sig för
att börja ett nytt lif, rymmer till London, där han råkar in i
den i moraliskt afseende kanske farligaste miljön, men har nog
kraft att hålla sig uppe, förstår att vara glad utan att sjunka
ned i orgien och arbetar sig upp till en ekonomiskt oberoende
ställning utan att därför nedlåta sig till affärer af samma art som
Henslowe’s och Alleyn’s. Så kommer, då han står i mannaålderns
fulla kraft, en kris, hvars orsaker vi ej känna, men hvarom hans
för öfrigt så förnämt opersonliga dramer vittna. För en tid synas
grubblet och svårmodet trycka ned honom och röfva från honom
hans arbetskraft och lifsglädje. Men äfven denna kris har han
styrka att gå igenom, och mot slutet af sitt lif når han fram till en
humanitet, som är både ädel och vis, en humanitet utan all
dogmatism, med en viss skepsis och en viss vemodsfull resignation,
men också med en djup sympati för allt mänskligt. Denna
lefnadsvishet och den uppfattning, han själf fått af den konst, som
eftervärlden så beundrat, har han sammanfattat i de så ofta
citerade ord, han låter Prospero yttra och med hvilka äfven denna
biografi må afslutas:
Nu är vårt lustspel slut; aktörerna,
Som jag har sagt dig, voro andar alla
Och löstes upp i luft, tunn luft med ens.
Och liksom detta bländvärk utan kropp,
Så skola stolta slott, skyhöga torn
Och tempelhvalf, ja själfva detta jordklot,
Med allt hvad däri är, en gång försvinna
Och liksom denna väsenlösa hägring
Ej lämna efter sig det minsta spår.
Af samma tyg, som drömmar göras af,
Vi äro gjorda, och vårt korta lif
Omfamnas af en sömn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
