Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning om “Makten och själen“, af Professor Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och M. Warneck om batakerna, och får veta, att tendi icke
betyder själ, ande, utan just mana, “lifsstoffet“, till skillnad från den
individuella själen, anden, som kallas begu. De ord i ociviliserade
stammars språk, som nu tyckas få en bättre förklaring med den
föreställning som ligger i “makten“, mana, ha tidigare ofta
öfversatts med själ, ande, gud. Slika ord tjäna till gemensamt
uttryck för föreställningar, som vi särskilja. Icke nog kan betonas,
hur svåråtkomlig och skiftande den primitiva tankegången är.
Noggranna iakttagelser, i åtskillliga fall kontrollerande
undersökningar behöfvas, för att vi skola kunna operera med
underrättelserna om primitivt tänkande. Än mer. Vi måste för att få
grepp om det, göra distinkioner, som för de primitiva äro oklara
eller obefintliga.
Söka vi bestämma förhållandet mellan “makten“ och själen,
ligger det kanske närmast till hands att tänka sig makten som
ett slags opersonligt, i tillvaron här och hvar uppdykande, stoff,
hvaraf senare de många individuella människosjälarna,
djursjälarna och tingsjälarna bildas. Med andra ord, de många
själarna ha utgjort en slags opersonlig massa, innan de uppdelats.
På något sätt måste ju den “preanimistiska“, till grund för tabu
och andra sedvänjor liggande, principen betecknas. Därtill ha
användts analogier och uttryck sådana som “lifsstoff“,
“lifselektricitet“, “kraftstoff“, “andestoff“, idel ord, som häntyda på något
öfver hela tillvaron utbredt gemensamt i de företeelser, som väcka
den primitives förvåning eller rädsla. En sådan tolkning af
“maktens“ och andarnes inbördes förhållande är den vanliga. Men
den visar sig vid närmare efterspaning vara omöjlig och oriktig.
Hufvudskälen emot antagandet af ett preanimistiskt lifsstoff,
som sedan fördelats i en mängd själar, äro dels den logiska
omöjligheten, dels en redan af Codrington gjord och mångfaldigt
bekräftad iakttagelse.
Man förutsätter hos de primitiva en abstraktionsförmåga, som
är dem så främmande som möjligt. Skulle de ha föreställningar om
något allmänt, ett slags andestoff, något i stil med en modern tro
på en allt genomträngande energi, innan de uppfatta de enskilda
själarna? Från det allmänna till det enskilda — nej, det går
baklänges. Snarare skulle man då kunna förmoda, att lifsstoffet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
