Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning om “Makten och själen“, af Professor Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller hvad vi ha kallat det för, i själfva verket skulle vara en
sammanslagning af de enskilda själarna och andarna, en slags
primitiv panteism, uppkommen ur en tidigare animism.
Men “makten“ och själen ha öfverhufvud ingen så enkel
relation inbördes. Ingen sammanslagning eller uppdelning kan
ge den ena ur den andra. Det framgår redan af Codringtons
mer i förbigående meddelade iakttagelse, att icke alla själar ha
mana. Det är den afgörande instansen. Vissa människor ega
redan under lifstiden mana. Det är likadant med de dödas
själar. Vanligt folks själar ha lika litet mana efter döden som förut.
Man glömmer dem, de intressera ingen. Men det kan också
hända, att man kommer underfund om en människas “makt“
först efter hennes död. Kanoten stötte på grund under en
melanesisk expedition för att jaga hufvuden. Man ropade namn.
När den under en föregående jakt på människoskallar dödade
Ganindos namn nämndes, gick kanoten loss. Hemkomna
dansade krigarna kring den dödes hydda och hyllade hans tindalo,
“ande“. Nu dyrkas han på Florida, en af Salomonöarna. Ett
ypperligt exempel är den supige ryske kaptenen, hvarom talas
nedan sid. 42 i samband med den iakttagelsen, att ej alla
själar få kult. Den magiska kraften finns inom Codringtons
område hos vissa människor, hos dödas andar i allmänhet samt hos
alla andra andar.
Att föreställningen om makten har ett helt annat ursprung
än tron på andar och själar, framgår redan af det märkliga
meddelande, som Max Müller 1878 citerade ur ett bref från
Codrington: “Melanesiernas religion består, hvad teorin angår, i
öfvertygelsen att det finns en öfvernaturlig kraft till, som tillhör
det osynligas område, och hvad praktiken angår, i bruket af
medel för att få denna makt vänd till deras egen fördel.
Föreställningen om ett högsta väsen är dem alldeles främmande. Det
finns en tro på en kraft, fullkomligt skild från fysisk styrka,
som verkar på alla vis till godt och ondt, och som det är den
största förmån att ega och kontrollera. Det är mana.... Det är
inte bundet vid någonting och kan finnas nästan i hvad som
helst; men andar, vare sig själar som lemnat kroppen eller
öfvernaturliga varelser, hafva det och kunna meddela det. Och
det tillhör väsentligen personliga varelser att ge upphof däråt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
