Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Offerväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 J. STADLING
uppbyggts, är af animistisk art: gudamakterna äro människolik-
nande varelser med samma behof och svagheter som människan,
hvilka det, för vinnande af utilitariska syften, gäller för männi-
skan att tillfredsställa, eller ock att — för samma ändamål —
blifva delaktig af gudamakternas anda och kraft.
Vid offrandet tages alltid hänsyn till gudomlighetens särskilda
behof, skaplynne och svagheter. Bland fornasiaterna t. ex. offra
aldrig rennomaderna af renhjordens alster åt sina lokalgudom-
ligheter, emedan dessa ju själfva hafva renhjordar i öfverflöd,
utan af fiskarenas och hafsfångstmännens fångst; och de senare
offra icke af sin fångst åt hafsgudomligheterna, utan af renskot-
selns produkter. Offerväsendet har således skapat en byteshan-
del mellan rennomaderna och infödingar, som lefva på hafsfångst.
Åt “riktningarnas“ och andra atmosferiska eller himmelska guda-
makter däremot offras af alla slags alster. Bränvin, tobak o. d.
äro välbehagliga offergåfvor åt alla gudar utan undantag.
Offerväsendet har vidare på sätt och vis karaktären af bytes-
handel äfven mellan människorna och gudarna. Offergåfvor fram-
bäras, och glada fäster firas inför de goda gudamakterna icke
blott ’af tacksamhet för undfångna välgärningar utan äfven för
att i ersättning erhålla nya. Åt onda makter frambäras offer för
att i utbyte erhålla deras försköning. De blodiga offren till onda
makter såväl bland fornasiater som bland andra stammar, t. ex.
jakuter o. a. turkotatarer, afse bl. a. att förse sagda makter med
djursjälar till spis, på det att de må afstå från att äta upp
människosjälar: djuroffret har i detta fall karaktären af ett slags
ställföreträdande offer.
Den primitiva föreställningen om, att onda andar förorsaka sjukdom och
död genom att röfva åt sig och äta upp människosjälar, torde leda sitt ursprung
från kannibalism, som fordom synes ha öfvats åtminstone bland vissa stammar.
Själafrossande onda andar benämnas också, såsom redan påpekats, bland vissa
stammar, t. ex. fornasiater och jakuter, “kannibalandar" och tillskrifvas kanni-
balistiska karaktersdrag. Människooffer, som ju stå i nära förbindelse med kan-
nibalism, synes fordom hafva förekommit äfven bland sibiriska folkstammar.
En rysk’författare, artisten A. A. Borisoff, som vistats bland samojederna pa
Novaja Zemlja, uppgifver i ett nyligen utkommet ryskt arbete, “Hos samojederna ,
att samojederna, ehuru till namnet “ortodoxa”, ännu i smyg offra människohuf-
vuden åt den onde anden Sadjei. På ön Vaigatch hade sålunda en samojed
nyligen offrat sin son och en annan samojed sin fångstkamrat åt sagda ande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
