Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Offerväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SHAMANISMEN I NORRA ASIEN 37
för att få bättre jaktlycka. “Ofta förehöll jag samojederna, säger förf., det ohygg-
liga, omoraliska och mot guds bud stridande i att offra människohufvuden åt
Sadjei, men de svarade: ’Vi göra det just därför, att det är stridande mot Chaja
(gud), ty vi offra ju åt Sadjei (den onde anden), som tycker om att vi göra det
onda och därför jagar till oss mycket vilddjur och fisk’“.
Ryska affärsmän och tjenstemän, som tillbyta sig samojedernas värdefulla
varor mot sprit o. d., bry sig, enligt författarens uppgift, ej om samojedernas
människooffer — “hvad betyder väl en samojed mer eller mindre” 1— emedan
dessa sporra dem till större jaktifver i den tro, att offret skall bringa dem lycka.
Åt lägre andemakter — t. ex. skyddsandar, som tagit sin
boning i fetischer af olika slag — frambäras offergåfvor för att
i utbyte erhålla deras skydd och bistånd i skilda värf. Sviker
skyddsanden i sitt åliggande, blir han stundom icke blott smä-
dad utan äfven handgripligen misshandlad (t. ex. bland ostjaker
och samojeder). Sannolikt för att stärka skyddsguden-fetischen
med offerdjurets anda och kraft bestrykes han med dess blod,
hvarförutom han i regeln förses med föda och stundom äfven
kläder för att tillfredsställa dess fysiska kraf i öfverensstämmelse
med den primitiva animistiska antropomorfa gudsuppfattningen.
Icke blott de rent ceremoniella blodiga offren utan allt dö-
dande af djur, vare sig vid vanlig slakt af tama djur eller vid
jakt och fångst af vilda djur, anses som offer och måste ske ef-
ter en viss ritus. Och detta är fallet icke blott bland de primi-
tiva folken i norra Asien och andra delar af jorden, utan äfven
bland judarne och det ännu i vårt land. Vissa djur, som äro
föremål för fångst eller slaktas — såsom hvalen, renen och björnen
m. fl. — betraktas själfva såsom skyddsandar eller t. o. m. äga
shamanistisk andebegåfning. Sålunda anses renhjorden bland
tschuktscherna fördrifva onda andar, likaså hvalen och andra hafs-
djur. “Intet ondt kommer från hafvet“, säga hafstschuktscherna.
Björnens förmåga att fördrifva onda makter hålles i så stort an-
sende bland giljakerna, att det under björnfästen är förbjudet att
anlita shamanen, emedan det skulle vare en förolämpning mot
björnen. Vid dessa djurs dödande eller ceremoniella offrande
göras de därför till föremål för ärebetygelser af olika slag. Än-
damålet med dessa är, enligt hafstschuktcherna, att den dödade
hvalen må återvända och taga många hvalar med sig, eller, en-
ligt giljakerna, att björnen, som dödats vid den stora björnfästen,
må till vildmarkens öfvergudomlighet, Pal-yz, framföra alla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
