Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Offerväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
no
ärebetygelser, för hvilka han varit föremål, på det att denne må
låta vildmarken vimla af nyttiga djur till befolkningens fromma.
När ostjakerna dödat en björn, visa de honom icke blott de bland
så många folk vanliga ärebetygelserna vid dylika fall utan äfven
offra en hund åt honom. Offret1 är härvid på samma gång en
gudomlighet, åt hvilken man offrar, hvadan dylika offer väsent-
ligen skilja sig från de vanliga. Björnen offras visserligen äfven
själf som förmedlare mellan vildmarkens öfvergudomlighet och
människorna, i det att han låter sig dödas, men strängt taget är
hans hufvudroll härvid att föranleda offer och gudomliga ärebe-
tygelser (i samband med björnfästen) och förmedla dessas kraftiga
värkan hos den höge Pal-yz och andra honom underlydande
gudamakter (f. d. klanhöfdingar, upphöjda i gudomligt stånd)
samt låta människorna blifva delaktiga af sin anda och kraft ge-
nom att spisa af hans offrade lekamen. “I denna måltid (det hög-
tidliga spisandet af björnens hufvud), säger dr. Sternberg, se de
(giljakerna) ej blott en spisakt utan en kroppslig tillegnelse af
björnens mäktiga egenskaper. Kvinnorna t. ex. få ej äta af björ-
nens hjärta, som skänker mod, en egenskap, som är alldeles
onyttig för dem, och en dylik spis skulle, såsom varande onyt-
tig, äfven vara förolämpande för björnen11.
Som offerdjur vid de blodiga offren använda giljakerna hun-
den, hvilken äfven betraktas som sändebud till den gudomlighet
som är offrets föremål, likasom den offrade björnen — vildmarks-
öfverguden Pal-yz’ hund — utgör giljakernas sändebud till den
höge “husbonden11 öfver vildmarken. När t. ex. hunden offras
vid sjukdomsfall, beder man hunden vara den sjukes medlare
hos den gudomlighet, till hvilken hans själ genom offerhandlin-
gen sändes.
Shamanens roll i offerväsendet varierar inom skilda stammar
allt efter shamanväsendets olika utvecklingsstadier och utveck-
lingsriktningar. På de lägre utvecklingsstadierna tar den profes-
1 De fornasiatiska jenisejerna anse (enl. KastrÉn) björnen vara, icke ett
vanligt djur, utan en gudomlighet i djurhamn, utrustad med gudomlig makt och
visdom och framställa honom än som “väktare öfver hela den lägre andevärl-
den“ och än t. o. m. som “jordens gud“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
