Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Shamanen i verksamhet. Iakttagelser bland dalganer, jakuter och tunguser på tundran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SHAMANISMEN I NORRA ASIEN 95
Den tschuktschiske shamanen har ingen “stab“, d. v. s. syn-
liga medhjälpare omkring sig, som “respondera11 och annars
biträda honom vid shamaneringen. Många af hans konststycken
äro dock så invecklade, att han icke kan utföra dem utan hjälp,
och under seancen “responderar11 någon af publiken och biträ-
der honom öppet med annan hjälp. Nu och då utropar detta
frivilliga biträde under pauserna “gik, gitsch! qai’ vo! (sant),
“emnjölik" (rätt så;), get, get"! o. s. v.
Bogoras förmodar, att frånvaron af shamandans vid den
tschuktschiska shamaneringen beror därpå, att shamanen förrät-
tar shamanerandet halft afklädd och i mörker.
Shamanen börjar seancen med sång, hvilken han ackom-
pagnerar med trumman. Sången består af en kort musikalisk
fras, som upprepas några tiotal gånger och sedan utbytes mot
en annan. I det trånga rummet astadkomma sangen och trum-
man ett bedöfvande buller, egnadt att framkalla abnorma sen-
sationer. Shamanen använder trumman som resonator och medels
densamma riktar ljudvågorna än åt det ena än åt det andra håll-
et. Småningom försvinner förmågan att orientera sig i mörkret,
och shamanens röst tyckes förflytta sig från den ena vrån till
den andra, från golfvet till taket och tvärtom.
Så börjar buktaleriet, som i samband med shamanering fö-
rekommer bland primitiva folk i olika delar af världen och äfven
bland de nordasiatiska shamanisterna — enligt Jachelson bland
korjäkerna och enligt Kastrén äfven bland samojederna. Men
enligt Bogoras är buktalerikonsten ingenstädes så högt uppdrif-
ven som bland de tschuktschiska manliga shamanerna; icke ens
moderna buktalare ha uppnått så stor skicklighet som de. (Bland
kvinliga shamaner däremot förekommer, mig veterligt, ingen-
städes buktaleri). “Ljud börja förnimmas någonstädes högt uppe
i rymden, småningom närma de sig, genomtränga taket och
väggarna och likt en rasande storm utbreda sig på joiden och
dö bort i dess djup. De mäst olika röster låta höra sig — vild-
djurs, fåglars, insekters. Stundom hör man eko upprepa skilda
ljud, och franska och engelska, för shamanen fullkomligt främ-
mande fraser förekomma därvid. Man klappar i händerna, och
ekot upprepar handklappningen — i shamanens strupe, men
med en förvånande likhet och naturligtvis föreställande en annans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
