Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Shamanen i verksamhet. Iakttagelser bland dalganer, jakuter och tunguser på tundran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 J. STADLINQ
af ett mörkt klotliknande moln. Under den tid detta moln skym-
de, mindes han ingenting och skälfde af fasa. Då en missionär
rådde honom att taga dopet, svarade han; “Om jag låter döpa
mig, skall den onde anden nedgöra mig“ (Potanin).
Bland infödingar, där shamanväsendet undertryckts af främ-
mande kultelement, t. ex. tatarstammar och kirgiser, som om-
fattat mohamedanismen, eller burjäter, som blifvit lamaister, har
shamanen ofta degenerat till trollkarl, likväl med bibehållande af
vissa ursprungliga shamanska karaktärsdrag, däribland äfven exta-
sen eller dess afarter. Äfven inom europeiska Ryssland begagnar än
i dag t. ex. votjakernas tuno (trollkarl) shamanska metoder: uppför
vid sina förrättningar shamandans till musik på dulcikon och
faller slutligen i extatisk vanmakt. Berg-tscheremissernas trollkarl
använder likaledes vid sina förättningar shamanska åthäfvor.
Af ofvan anförda exempel framgår, att shamanväsendet, trots
de varierande detaljerna, öfver allt är af samma art; samt vidare,
att en del af metodenra gå ut på, dels att underlätta den exta-
tiska inspirationen hos shamanen och därigenom hans omedel-
bara förbindelse med andarna, och dels att öfvertyga åskådarna
om shamanväsendets öfvernaturlighet. Att af de talrika taskspe-
larekonster, som tydligen hafva till ändamål att dupera de en-
faldiga och stärka shamanväsendets välde öfver massorna, draga
den slutsatsen, att shamanerna öfver hufvud taget äro bedragare,
strider tydligen mot shamanimens innersta väsende och ursprung-
liga yttringar. Den sida af shamanvärksamheten, som står i
samband med den ursprungliga shamanistiska inspirationen och
extasen — shamanismens kärna — kan väl näppeligen förklaras
som enbart bedrägeri. Såsom förut påvisats, är den ursprung-
liga shamaneringen med dess närvuppslitande exaltation och um-
gängelse med “andarna" ingen lätt sak, och shamanerna hafva
ofta fått dyrt betala för sin “öfvernaturliga" förmåga. Det lider
heller intet tvifvel, att många shamaner hysa en orubblig tro på
sin kallelses öfvernaturliga ursprung och värklighet. De burjä-
iiska shamanerna t. ex. anlita själfva sina ämbetsbröder, då de
bli sjuka. Det gifves också exempel på burgna shamaner, som
utan ersättning shamanera för att t. ex. bota sjuka. Sjerashevski,
som ej sticker under stol med det shamanska charlataneriet, om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
