Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Shamanistisk poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SHAMANISMEN I NORRA ASIEN 131
berättelser, genomträngda af en frisk och liflig kärlek till naturen,
röjande en ytterst känslig uppfattning af dess skiftande företeel-
ser. Och i dessa berättelser förekomma ofta egendomliga och
storslagna bilder och vändningar. Som exempel återgifva vi ef-
ter Bogoras följande utdrag ur en berättelse af den förut om-
talade kvinliga shamanen Télpunje, handlande om en af hennes
syner under transen: “Tvenne flickor, döttrar till morgonrodna-
den, sänkte sig ned från den öfre världen för att besöka denna
jord. Deras anleten strålade af skönhet, deras blickar brunno af
eld, deras hår fladdrade för vinden. Deras dräkter voro af mång-
färgadt pälsvärk, prydda med breda sobelbräm, rundt om kanta-
de med järfvens yfviga päls; ärmöppningarna strålade af norr-
skensglans, deras fotbeklädnad lyste i många färger... Högt folk,
mångkunnigt folk kallade henne vanvettig, men små barn sade:
’Lek med oss!’ —Men hon, den visa och mäktiga, samtalar med
andarna, kan efter behag växa och krympa samman och upp-
träda i olika kroppar. Då hon vredgades, aftynade renarne; då
hon log, blefvo renhjordarna kraftiga; då hon gret, greto äfven
renarna11.
I en syn, berättad af tschuktscher-shamanen Korawge, före-
kommer följande vackra fragment af animistisk poesi.
“I klyftan vid floden finnes en man, en röst dväljes där, som
talar. En liten grå fogel med blått bröst sjunger magiska sånger,
sittande i vrån mellan grenen och stammen . . . Trädet själfver och
gråter under yxans hugg likasom trumman undei hammaren (trum
pinnen)."
Bland de praktiskt anlagda jakuterna har, egendomligt nog,
berättarekonsten och sagans poesi nått en hög utveckling. Det
jakutska sagospråket med dess arkaiska former lämpar sig ock
synnerligen väl för denna art af poesi. Jakuterna hafva nämli-
gen, utom hvardagsspråket, ett särskildt språk för sagor. Medan
i dagligt bruk användes omkr. 4,000 ord, innehåller sagospråket
ej mindre än omkr. 12,000 ord. “Sagospråket sjunger11, säga
jakuterna. Med dess utstyrsel af alliteration och iteration, dess
originella bilder och vändningar och dess konstrikt upptimrade
satsbyggnader, är det jakutska sagospråket faktiskt oöfversättligt.
Det är ock hardt när omöjligt att vid en fri öfversättning på ett
främmande språk återgifva originalets egendomliga stämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
