Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Shamanistisk poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SHAMAINSMEN I NORRA ASIEN 133
komma i besittning af den sköna, säger: “Gå, gör bädden mjukare
åt den sköna. Gosse, lösgör hennes nattdräkt o. s. v. . . . Har du hört?
Nå, vill du gå?“
“Härvid tändes ynglingens harm, uppflammade hans. grymma
vrede; blodet rusade till hans kinder, och rykande hett blef blodet i
hans näsa. Hans djärfva tanke kom hoppande från hans sida, hans
stolta tanke kom flygande från hans nacke, hans hjältetanke anlände,
rykande likt ett moln. Då började han tala i sin vrede likt smatt-
randet af en gevärssalfva:
"Hvilka förolämpande ord! Hvilket gift till mun! Hvilken päst
till näbb! Hvilken stinkande ruttenhet till läppar! Hvilken höjd af
intenhet! Du lägste af ätare! Du lideriigaste niding bland demoner,
en demon från den uslaste hålan! Du gjorde klokare i att förordna
om din kvarlåtenskap än tala om dylikt! Säg ett sista farväl till jor-
den och platsen! Jag skall klyfva kronan på din hjässa i fyra delar,
stycka din öfverkropp i tre delar och din underkropp i fem delar!"
Med andemakternas inflytande sammanställas äfven erotiska
fröjder och kval, hvadan äfven erotisk poesi på sätt och vis be-
traktas som alster af shamanistisk inspiration. J. A. Chudja-
KOFF har i sin af sakkunniga högt uppskattade jakutska sago-
samling från köldpolen (Verschojanski sbornik) återgifvit bl. a.
“improvisationer af en jakut-flicka“, ett vackert alster af erotisk-
shamanistisk inspiration.
Sällsamma äro i sanning detta naturbarns erotiska “impro-
visationer", som alstrats under köldpolens bistra himmel. Endast
en matt föreställning om originalets glödande poesi kunna föl-
jande profbitar i svensk dräkt (efter en rysk öfversättning) gifva.
Ack barn!
Svindlande tankarnas hvirfvel mitt hufvud bedårat,
Tankar på honom, den strålande, smidige, snabbe!
Ack, i sin glans han, sin svekfullhet döljande listigt,
Oemotståndligt med magiska orden mig tvingat
Trånande, afundsfullt dyrka hans dygd och behag,
Trängande magiska blicken till hjärta och lefver.
Ack barn!
Finge jag honom blott älskande sluta i famnen,
Smeka och trycka till hjärtat, om blott för en timme;
Skulle jag ej, tron I, ännu i senaste åldern,
Torr som ett multnande lärkträd och bräcklig, dock piisa
Ungdomens lycka, min egen, i kärlekens ljufliga sällhet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
