Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
före ni afundas mig; inte är det mitt fel att folk gerna
vilja hafva mig hos sig? Och att bli svept och begrafven
i sina egna kläder — du, min milde! det är då inte så
ovanligt, heller. Jag minns när jag var en liten parfvel, hur
gamla prosten Sanger i Durbrook, sveptes i kappa och krage,
med bibel i hand, och han såg så naturlig ut som om han
varit målad på en tafla. Jag var också på presten Eiders
begrafning, nere i Wrentham. Han sveptes i hvit flanell.
Men gamle kapten Bidgelow, igen, låg i sin kista,
ordentligt klädd i sin uniform med epåletter och allt. Och vet
du, Horace, din pappa ser så fridfull ut, som en psalmton
— du förstår — och så naturlig, som om han bara nyss
hade somnat. Så du kan vara alldeles lugn för honom.”
Det var just en af dessa herrliga, milda Oktoberdagar,
då jorden ligger så ljus och stilla, att man gerna kan
drömma sig i det Nya Jerusalem, och detta, jemte Sams uttryck
af deltagande hade lugnat mig litet. Sam, trött af sitt
långa tal, sträckte sig i den höga doftande klöfvern, lade
armarne under hufvudet och fortfor att moralisera.
”Du min milde! Horace, när man tänker på saken, så
är det bra uppbyggligt! I dag mig, i morgon dig. Yi
veta aldrig när vår tur kommer.”
Och Sam tog upp sin favoritpsalm:
”Och skall livar frisk och färdig lem,
Så multna bort till stoft?”
”Frisk och färdig! Jo, jag skulle tro det!” ropade en
skarp stämma, som ljöd bland klöfverblommorna likt
smällen af ett bösskott. ”Nå, jag har i alla fall fått rätt på
dig. Här ligger du nu på din rygg, Sam Lawson, klockan
elfva på förmiddagen, och vi ha inte en potatis upptagen
och inte en vedpinne att koka maten vid; och jag hugger
inte en sticka till, om vi också inte få se kokt mat i all
vår tid mera. Det är till ingen nytta att göra ditt arbete.
Ju mer jag släpar, dess mer får jag släpa. Nå, vill du
komma hem?”
”Du min milde, Hepsy!" sade Sam och reste sig
långsamt, betraktande henne med stirrande blick, ”du borde då
inte tala så der. Jag rår inte för det. Jag har ju vakat
hos mr Holyoke hela natten, och hjelpt dem att svepa
honom alltsedan klockan var fyra i morgse.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
