Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det händer ofta hos oss, att det varmaste, ädlaste
hjorta, höljer sig i ett frånstötande skal af skärpa och stränghet.
Ingen gjorde så mycken nytta och utöfvade så många
goda verk inomhus och i grannskapet, som just moster Lois.
Hon har allas bekymmer på sitt hjorta; hon vakade och
bad och grälade och snäste för hela familjen. Hon
inför-lifvade sig så med andras öden att det var nödigt för
hennes själaro, ej blott att dessa andra voro lyckliga och
belåtna, men att de voro det efter hennes mönster och just
så som hon tänkt sig det. Det syntes henne alldeles klart
att de vägar hon för hvar och en utstakat på den
plankarta hon uppdragit, också voro de bästa och angenämaste,
och hon kunde knappt förlåta Försynen som ibland
öfver-raskade henne med ett helt annat residtat af hennes
planer, än det hon väntat.
Moster Lois var en god kristen, men hon begick gerna
ett litet misstag då hon läste sitt Fader vår, ty hon sade
alltid: sko min vilje, i stället för din vilje. Förstås, icke
i rena ord, men naturens inre röst hviskade alltid ett,
medan tungan uttalade ett annat. Dock, hvem af oss kan
vara nog säker på sig sjelf i denna sak, för att kasta första
stenen på moster Lois?
Trogen den lära som då för tiden framställde Gud,
endast såsom fordrande absolut underkastelse och
tillintetgörande af den menskliga personligheten, hade moster Lois,
efter många, verkliga strider kommit derhän, att hon trodde
sig villig att offra till och mod sin egen själs frälsning för
Gudomens förherrligande, att hon i allt kunde lyda Guds
vilja och fullkomligt tillintetgjort sin egen. Men det
oak-tadt stack denna vilja oupphörligt fram i det dagliga lifvet,
och deröfver oroade hon sig icke det minsta. Ingen lag,
menade hon, kunde ålägga henne att tillåta folk handla
ovisliga i ting som rörde deras timliga välfärd, synnerligast
då hon cgdo både vilja och förmåga att visa dem precist
huru do bordo bära sig åt.
Då hon ej lyckades fördelaktigt bortgifta min moder,
satte sig moster Lois i sinnet att hennes broder Bill skulle
”gå den lärda vägen”. Han var den yngsta och rikast
be-gåfvade af syskonen, och för honom arbetade hon och
sparade, sydde västar åt skräddaren och nåtlade skor åt sko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
