Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här indianorna; och här stodo bänkar af don enklaste och
mest primitiva form, der hvarje söndag samlade sig den
obetydliga återstoden af en fordom talrik och mäktig stam.
Men bland dem funnos tro eller fyra aktningsvärda
indianfamiljer, som egde goda gårdar i trakten och komrao till
kyrkan i sina egna vagnar, liksom deras hvita grannar.
Främst bland dessa, på första bänken, midt emot
predikstolen, satt den allvarlige och vördnadsvärde domaren
Waban, hög och rak, som en gammal fura, indianernas
förnämsta magistratsperson. Bredvid honom, satt kyrkvärden
Efraim, en man med mild och klok blick, gudfruktig och
ett mönster af fromhet, fostrad i Eliots apostoliska anda.
Hos honom satt hans hustru, Keturah, som, ehuru hon
emot-tagit dopet och låtit sina barn döpas, dock i trots af prest,
äldste och ordningsmän, envist vidhöll många af sina
gamla hedniska vidskepelser. Hon ansågs bland byns
skvallersystrar veta mer än som egentligen var henne
nyttigt, brukade vid storm och åskväder sitta i spiselvrån och
sjunga sina gamla indianska trollsånger, och skulle ett
århundrade förut haft svåra dagar bland sina kristna
grannar. Men vår prest var en lärd man och en gentleman
och smålog blott, när några gamla damer kommo med
hemska historier om Keturah.
Närmast henne satt Deborah Kummacher, en indianska,
som visligen förkastat skogarnes föga inbringande gudar,
och företagit sig den kristliga sysselsättningen att odla och
försälja frukt. Hon hade en stor, välskött fruktträdgård
nära min morfaders hostad, der vi ofta, alltefter årstiden,
trakterades med körsbär, päron, persikor och äpplen,
hvilket allt hon underrättade oss att hon gerna gaf åt snälla
gossar, som läste sina böner och helsade artigt när de
kommo till henne. Bredvid henne syntes Betsy Poganut, Petty
Pegan och gamla Sara Wonsamug — qvinnor med hårda
drag och ormsvarta ögon, i min tanke förnämligast
märkvärdiga för den otroligt stora mängd cider, de förmådde
dricka. Jag hade mina egna skäl att ihogkomma detta, då
min mormoders kök var deras käraste tillhåll, och det
alltid föll på de yngres lott att tappa cider. Närmast dem
kom Lem Sudock, en stark, groft bygd indian af vildt
utseende, mycket efterfrågad vid stenbrytning, gräfning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
