Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brunnar och dylikt tungt arbete, och närmast honom Dick
Obscue, en enfaldig, grinande, lat och supig gammal
indian, alltid törstig som en urkramad svamp, men ined en
oändlig förmåga att insupa våtvaror. Dick tillhörde en
klass menniskor som nutidens hyfsning aldrig skulle släppa
inom en kyrkdörr, men i vårt församlingshus infann lian
sig så regelbundet hvarjo söndag, som någon annan af oss.
Om hvardagarno tycktes hans egentliga sysselsättning bestå i
att gå från den ena gården till den andra, sitta vid
spi-seln, prata och dricka cider tills antingen cidertunnan eller
tålamodet hos hans värdfolk var uttömdt. Han tog då upp
sin"gamla halmhatt, hissade upp sina något osäkert fästado
benkläder litet bättre, nickade beskyddande och sade: ”ja,
om ni inte behöfver mig längre, så går jag väl nu."
Utom indianerna funnos också några få negerfamiljer,
och en läktare på ena sidan var afsedd för dem. Främst
bland dessa var en ståtlig figur, gamle Boston Foudah, en
afrikansk prins, som i sin tidiga ungdom blifvit stulen på
Ouineakusten och såld i Boston, vid någon aflägsen
tidpunkt, som icke låg inom mannaminne. Både unga och gamla
i Oldtown, deras fäder och oldtfader mindes gamla Boston,
alldeles, som han var, hvarken äldre eller yngre. Hans
gestalt var^majestätisk, växten smärt och rak, hvarje hans
rörelse full af behag och det krusiga håret hvitt som en
drifva. Han hade i befrielsekriget varit betjent hos
general Hull, och erhöll vid dess slut, till skänks af sin herre,
full ”militärisk uniform, deri inbegripet trekantig hatt med
plym, epåletter och svärd. Tre gånger om året — vid
milisens vårmönstring, exercisens slut och på
jubelsöndagen — klädde sig Boston i stor uniform och vandrade
genom byn, en verkligen präktig och vacker syn. För ”oss
pojkar,” var han då en lysande hjclte och han behandlade
oss med en beskyddande nedlåtenhet som gick oss till
hjer-tat. Hans hustru Jenny var en liten fet, rultig negrinna,
särdeles’ förtjust i gula och röda mössor, som ordentligt
förde med sig i kyrkan en hel trupp svartögda, knubbiga,
ullliåriga små negrer, hvilka hon, under predikan,
alltemellanåt med moderlig omsorg knuffade och skuffade och
förmanade, för att såmedelst visa do hvita, att hon hade
allvar med barnens religiösa uppfostran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
