Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Åh, det är väl Sam Lawson,” sade moster Lois med
en djup suck.
"Kom in, Sam, gamle gosse," sade Bill och öppnade
dörren. ”Det gläder mig att se er.”
"Ja, mr Badger," svarade Sam och vände ut hvitögat
af lutter vördnad, "jag är minsann också glad att se er.
Jag sade Hepsy att ni skulle vilja råka mig. Ni är den
förste af mina lördagsgossar, mina fiskekamrater, som
kommit till akademien, och jag är inte litet stolt deröfver, jag."
"Jo, jo, men sitt nu ned här vid brasan och tala om
hvar ni varit, Sam,” sade Bill.
”Ja, se jag tänkte just att det kunde vara roligt att
få litet ombyte, och så gick jag på eftermiddagen öfver till
grannsocknen, för att få höra en af de der
Hopkintinsia-nerna, som det talas så mycket om, och pastor Simson är
en af dem, han. Jag träffade er Polly på väg dit också,
miss Rossiter.”
"Ja, naturligtvis," sade miss Mehetabel, "Polly är en
ifrig Hopsinkianare. Hon kan knappt uthärda vår pastors
predikningar, påstår hon, och det är värst för mig, ty det
är en samvetssak för henne att bevisa mig att han har
orätt.”
”Nå, Sam,” sade Bill, ”hvad tyckte ni om grannprestens
predikan?”
”Åhjo,” sade Sam och böjde sig fram för att värma
sina stora, knotiga händer vid brasan, "pastor Simson är
en bra karl, men jag skall säga, inte är det något
uppmuntrande, inte. Ja, han sade att vår natur och vårt
tillstånd i verlden var just så här. Vi ä’ rakt ned på
bottnen af en femti alnars djup brunn, och alla brunnens sidor
ä’ bara glanskis, men vi äro alldeles tvungna att ge oss
upp derur, för vi ä’ fria varelser och ha vår fria vilja.
Men ingen har nånsin kommit upp, och skall ej heller
komma, om icke Herren räcker ut sin hand och lyfter ho-,
nom upp. Och om Han vill eller icke vill hjelpa oss, det
kan ingen veta. Det är inte en ibland hundra, inte en
ibland tusen, inte en bland tiotusen, som blir frälst, sade
han. Nå, du min milde, tänkte jag, om så är, så kan jag
gerna afstå min förhoppning på salighet åt hveni som helst.
Och på det gick jag min väg, för jag hade ett bra stycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
