- Project Runeberg -  Småstadslif. Amerikansk sedemålning / Del 1 /
61

(1871) Author: Harriet Beecher Stowe Translator: Mathilda Langlet
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vore med i Cambridge. Nå, klaröga!” tillade bon, då jag
lado hufvudet mot hennes arm, ”vill du kanske sitta i mitt
knä? Nå, så kom då. Bevars väl, sådan vildmark af bruna
lockar här är! Fastna icke dina tankar ibland i de här
bucklorna?"

Men snart reste sig alla åter, då major Broad steg in.
Moster Lois tänkte med synbar ångest på förmaket. Här
kom ju majoren verkligen och fann oss alla sittande
omkring spiseln i köket! Men morfar och mormor välkomnade
honom hjertligt, och plats bereddes honom i morfars egen
gungstol, der han satt vida beqvämare än på en af de hala
grannlåtsstolarne med örnfötter.

Majoren yttrade några vänliga ord till min mor, om
den aktning och vänskap han hyst för min fader, så att
blodet steg till hennes bleka kinder och tårar fyllde hennes
ögon. Derpå vände han sig till den unge studenten, som
han helsade såsom ett af Oldtowns skinande ljus.

”Vår enda adel numera,” sade han till morfar. "Allt
annat ha vi rensat bort: ingen annan skillnad nu än
mellan bildade och obildade.

”Det är dock hårdt för kött och blod att alldeles
afsä-ga sig allt hvad titlar och rang heter,” menade miss
Mehe-tabel. ”Jag vet ju att det är dåraktigt, men jag kan ej
låta bli att med saknad tänka på det lilla hof vi fordom
hade i Boston, då man hörde talas om grefve den och
hennes nåd den, och så vidare.”

”Ja,” sade Bill, "men här i staden kallas ju prestens
fru hennes nåd ännu.”

"Ja, det är ändå någon tröst,” sade miss Mehetabel.
”Låt oss få ha åtminstone en person af rang ibland oss
ännu.”

"Och ett ståtligt fruntimmer är hon,” sade majoren.
”Vår pastor gjorde ett godt parti, då han gifte sig med
henne.”

Medan samtalet nu just tog den allra finaste vändning,
lyssnade moster Keziali uppmärksamt till betänkliga ljud
utanför dörren.

”Hvem är det som skrapar af sina skor på jernet
derute?” sade hon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:39:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shbsmastad/1/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free