Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har ett fruntimmer visat sig, eller också den der i röda
kappan, och det skulle vara sir Harry, tros det.”
”För min del hade jag aldrig någon hög tanke
hvar-ken om honom eller hans fru,” sade moster Lois. ”Sådant
der horde man aldrig ha öfverseendo med.”
”De ångrade sig båda bitterligen och af allt lijerta,”
afbröt henne miss Eossiter, ”och om (fud förlåter syndare,
hvarföre skulle icke vi också göra det?”
”Hvad är det fråga om?” sade major Broad.
”Kors," utbrast moster Lois, ”har ni inte hört talas
om Agnes Surridge från Marblehead ? Hon var värdshuspiga
der och Sir Harry förälskade sig i henne och satte henne i
skola och gaf henne uppfostran. Så långt var allt bra;
men sedan tog han hem henne och kallade henne sin
dotter, men folk visste nog hvad det betydde, och ingen ville
umgås med dem. Då lät han bygga det der ståtliga
huset härute i skogarne, och tog mamsell Agnes med sig dit.
Folk som tyckte om stora kalaser och ej var så nogräknadt
med sedligheten, brukade komma ditut.”
”Jag hörde mycket talas om deras rikedom, pomp
och ståt,” sade mormor, ”men jag sörjde öfvor att det
kommit så långt hos oss, att ett dylikt förhållande skulle öppet
erkännas och tålas. En mansålder förut kunde det aldrig
hafva skett. Domare och råd skulle hafva gjort slut
derpå; men dessa adelsmän, som kommo hitöfverj från
England, tyckte sig vara herrar öfver oss alla och kunna göra
hvad de behagade."
"Men,” sade miss Mehetabel, ”som jag nyss sade, de
ångrade sig verkligen. Han tog henne med sig till
England, men der ville ingen se henne. Så blef han
ambassadör i Lissabon och tog henne med sig dit. Samma dag
som den stora jordbäfningen inträffade, var sir Harry ute
och åkte med en af hofvets damer och den första jordstöten
begrafde dem under ruinerna af en byggnadr som de foro
förbi. Han hade en röd kappa på sig, ty det var modet
den tiden, och det säges att det stackars fruntimret i
dödsångesten bet tvärt igenom hans kappa och rockärm, i
sjelf-va armen, och att han hade ett ärr derefter, så länge han
lefde. Sjelf blef han räddad genom Agnes Surridge. Hon
genomsökte ruinerna och ropade hans namn, och han hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
