Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huset stod. Detta tillhörde en man, vid namn Kariah
Smith, hvars förnamn dock blifvit förbytt i ett som bättre
ansågs uttrycka hans karakter, nämligen ”Karg”, ty han
var ytterligt snål och dertill surmulen och tvär; pojkarne
i byn kallade honom aldrig annat än ”Gamle Karge Smith".
Det påstods att ett alltför flitigt bruk af ciderkruset
betydligt bidrog till hans elaka lynne, och visst är, att när lian
kom hem från värdshuset, var han bittrare, snålare och
elakare än någonsin. Intet barn gick någonsin gerna ett
ärende till honom; ingen granne vågade bedja honom om
en tjenst; ingen hoppades kunna få låna eller begära
något af honom; ingen tog gerna tjenst hos honom eller
hjelpte honom med något arbete. Och till denne mans
hus, var det den faderlöso gossen följde sin sjuka mor.
De närmade sig en nätt förstuguqvist på husets
baksida; en gammal qvinna satt der och stickade. Det var
Gamle Karg Smiths hustru, eller rättare sagdt, hans
lifbund-na träl — den enda menskliga varelse han kunnat så
binda vid sig att hon alltid måste vara till hands för honom
att utgjuta sin vredes skålar öfvor, då den öfriga verlden
ej behagade mottaga innehållet. Hvarföre hälften af de
qvinnor som gifta sig, just välja de män man ser vara
deras makar är en gåta, som skulle kunna sätta den visaste
filosof myror i hufvudet, och att någon qvinna skulle ha
mod att gifta sig med Kargo Smith, var ett under för hela
trakten. Och denna qvinna var stilla, flitig, vänlig och
god, arbetade och sträfvade från morgon till qväll för att
tjena och behaga honom, och mottog sin dagliga portion
klander och bannor med from undergifvenhet. Hon
försökte på allt sätt medla mellan honom och alla dem, hans
elaka lynne ständigt retade. Hon gjorde i tysthet godt
hvar hon kunde, för att litet förtaga verkan af hans
snålhet, och darrade och bäfvade af fruktan att hennes goda
gerningar skulle blifva upptäckta, värre än mången annan
för sina synder. Hon hade mer än en gång varit moder
— hade genomgått alla dermed följande fröfningar och
svagheter, utan ett enda vänligt, uppmuntrande ord, utan
det minsta bevis på ömhet och deltagande. Hennes barn
hade växt upp och lemnat henne, alltid ifriga att slippa
ifrån det kalla, otrefliga hemmet, och nu på gamla dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
