Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetade och sträfvade hon likasom förr. Liten, skrynklig
ocli böjd, tunn som en skugga, hade hon samma arbeten
för dagen att utföra, mottog med samma tålamod sin tyranns
dagliga knot och bannor.
”Min mor är så sjuk att hon ej förmår gå längre,”
sade en späd röst nedanför trappan; ”vill ni vara så god
och låta henne komma in och hvila sig en stund?"
”Kors, kära barn,” sade den gamla och gick emot
honom med darrande, osäkra steg, ”hon ser ju ut att vara
alldeles förbi — kom upp och hvila er litet.”
”Om ni ville vara så god och låta mig få lägga mig
en stund," sade en mild, svag stämma.
”Kom upp hit," sade gumman som halft darrande stod
på öfversta trappsteget och skuggade ögonen med handen
för att se utåt vägen, der hennes tyrann snart kunde väntas
visa sig, körande ett par oxar, och hennes gamla lijerta
fröjdades vid tanken på att han ännu var långt borta. ”Ja,
kom in här,” tillade hon och öppnade dörren till ett litet
sofrum på nedra botten, bredvid den i alla amerikanska
gårdar nödvändiga bagarstugan, och pekade på en tarflig,
men ren bädd.
Den uttröttade främlingen nedsjönk derpå, och i samma
stund tycktes hennes krafter öfvergifva henne, och något,
likt en hvit och dödsblek skugga, spred sig öfver hennes
ansigte.
"Bevare oss! Hon har svimmat,” sade den gamla
förskräckt; "jag får springa efter kamferflaskan."
Gossen tycktes ega denna förunderliga själsnärvaro och
det mognade omdöme, som sorg och nöd så tidigt förmår
utveckla. Han sprang till ett vattenämbar, doppade sin
bägare deri, och slog vattnet öfver modrens ansigte och
fläktade derpå med sin lilla slitna halmhatt. Då gumman
återkom, andades den sjuka åter och förmådde svälja litet
vatten med kamferdroppar, som de tillblandade åt henne.
”Son min,” sade gumman, "du är en snäll och klok
gosse. Se nu efter henne väl; här är en solskärm af
kalkonfjädrar, att fläkta med — och jag skall sätta på vatten
till té. Hon blir nog bättre. Har väl gått långt, gissar
jag?”
”Ja," sade gossen, ”hon tänkte gå till Boston.”
I 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
