- Project Runeberg -  Småstadslif. Amerikansk sedemålning / Del 1 /
77

(1871) Author: Harriet Beecher Stowe Translator: Mathilda Langlet
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af brådmognad tankekraft, af bekymmerfull eftertanke, som
ser sä onaturlig ut hos barn, och som står i en så plågsam
motsats till den barnsliga gestalten, den späda rösten. Han
var, som sagdt, blott tio år, stor för sin ålder, men mera
lång än starkt byggd. Det fint formade hufvudet med sina
rika, gula lockar, de stora klarblå ögonen, den utomordentligt
fina hyn och den känslighet som förråddes af de darrande
läpparno — allt talade om ädel härkomst och en
organisation, mera lämplig för själsutveckling än för
kroppsarbete. Den lilla sofvande flickan var en täck företeelse.
Hennes hufvud omgafs af en rikedom af guldbruna lockar
och de penslade ögonbrynen, de långa silkesmjuka
ögonhåren, den skära, klara hyn och de finbildade armarna, tyddo
på att hon var en af dem, hvilkas plats är bland lifvets
finaste porslin och icke bland dess lerskärfvor. Och dessa
barn skulle modren nu leinna allena i denna tunga verld.
Hon visste det, ty ofta kommer till den sjuka och döende en
uppenbarelse att -slutet är när; och då denna trötta
van-drerska nyss nedsjönk på bädden, förstod hon att hon
der-ifrån blott skulle bäras till sin graf, och det var derföro
förtviflan grep henne.

Hvad som föregår i de öfvergifnas och förkastades
själar, när do sålunda ropa till sin Gud, är något, min kära
broder eller syster, som du aldrig kan fatta, om du ej varit
i alldeles samma belägenhet, som de. Visst är att det
finnes en mycket kort väg till Guds hjerta, som stundom
öppnar sig likt en blixt som klyfver skyn, i stunder då allt
är mörker omkring oss. Och sålunda hände det sig, att
som denna arma moder slöt sina ögon och allvarligt
började bedja, göt sig en förunderlig klarhet i hennes själ, som
lugnade hvarje oro, tystade smärtans röst och för en stund
försatte henne i ett slags hänryckning. Ord ur heliga
skrifter, för åratal tillbaka hörda och inlärda, tycktes nu
komma tillbaka, som med lefvande makt. Det var som om en
röst inom henne talade och sade: ”Till en liten tid hafver
jag öfvergifvit dig, men jag vill församla dig med stor
barm-hertighet. I vredens stund dolde jag mitt ansigte för dig
en liten tid, men jag vill förbarma mig öfver dig från
evighet till evighet, säger Herren, din Förlossare. Dina barn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:39:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shbsmastad/1/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free