Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ka, gröna jernekarnes kronor. Dagen var så vacker och
omgifningen så full af lif och skönhet, att don lilla flickan,
som härstammade från en skönhetsälskande slägt, kände den
tunga bördan lyftas af sitt lilla hjerta, som klappade af
fröjd, med denna spänstighet och denna vana att känna sig
lycklig, som väl är svår att utrota hos barn.
En gång till och med skrattade hon högt åt en liten
ekorre, som satt på en stengärdesgård och knaprade på en
nöt, och en gång ropade hon: "Ack, så vackert!" vid
åsynen af en präktig grupp blå gentiana, som stod bredvid
vägkanten och höll upp sina hundrade blå bägare mot
solen. "Ack, jag vill så gerna ha några af dem!” utropade
hon obetänksamt.
"Af hvilka?” frågade miss Asphyxia.
"Ack, de der vackra, vackra, blommorna!"
”Det är ju bara gentiana; inte kunna vi stanna för
det. De der blomsterna äro bra för klena personer,"
till-lade Asphyxia; "om du är snäll, kanske du kan få några
sedan.”
Miss Asphyxia kallade alla: blommor med ett namn. Hon
delade dem efter ett högst enkelt system i två slag:
"blomster" som voro nyttiga att torka, och "blomster” som icke
voro det. Fläder- och kamomillblomster, gentiana, indiansk
nässla, "stärkrot” och några andra af samma slag, kände
hon väl till och hyste stor aktning för dem alla; men allt
annat ogräs som klädde sig i granna färger och nickade i
vinden, frågade hon ej det minsta efter: hon hvarken såg
eller tänkte på dem. Den unga kusinen som förut varit
hos henne, hade visserligen i ett hörn af gården planterat
litet blommor — några pioner och nejlikor, och en
rosenbuske, åt hvilka hon ofta egnade en ledig morgon- eller
aftonstund ; men miss Asphyxia betraktade allt detta med
yttersta förakt, och beräknade blott huru mycket morötter och
potäter hon kunnat odla på den fläck dessa onyttiga
skönheter upptogo. Sedermera hade miss Asphyxia ofta talt
med sin dräng om "att taga bort det der skräpet,” men
han lyckades alltid glömma bort det, och blommorna stodo
qvar.
Ungefär en timma före middagstiden, steg miss
Asphyxia med den lilla flickan in i ett kök, der allt var för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
