Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skräcklig-t ordentligt och putsadt. Hon satte barnet strax
upp på en stol. ”Sitt der,” sade hon, ”tills jag får tid med
dig.” Hvarpå hon gick upp på sitt rum för att aftaga
hatten, och kom ned igen, samt började hastiga förberedelser
för middagen.
En oemotståndlig känsla af öfvergifvenhet grep nu den
lilla. Den glädtighet färden genom den vackra trakten
framkallat, försvann i en hast, och medan hon satt der och
såg miss Asphyxias knotiga gestalt flaxa omkring, började
ett slags fasa efterträda det trots hon förut känt inom sig.
Allt hvad s m på do sista bedröfliga dagarna
tilldragit sig, kom henne nu i sinnet. Modrens död och
begraf-ning, skilsmessan från brödren, från honom som hon så
länge varit van att anse som sin beskyddare — allt var
så underligt, så oförklarligt. Det var som om ett mörkt
moln oförraodadt sänkt sig öfver hennes lefnad. Hvar var
Harry? Hvarföre lät han dem taga henne bort? Eller
kan-sko elaka menniskor också hade tagit honom, så att hon
aldrig mer skulle få se honom.
Ett väggur i högt, mörkt fodral, stod i ett hörn af
köket, och dess oföränderliga, oupphörliga knäppningar, gjorde
henne yr i hufvudet. Miss Asphyxias rörelser forekommo
henne ungefär lika snabba, afgörande och fruktansvärda,
som en ångmaskins, ty som det redan var sent, svängde
sig detta fruntimmer i köket med en raskhet och häftighet,
som kora barnet att omedvetet krypa ihop på stolen, då hon
närmade sig, af fruktan att eljest blifva nedsopad derifrån.
Sedan hon gjort upp eld i spiseln, sprang hon ned i
ett lägre beläget rum, der hon skramlade och ramlade
några ögonblick, hvarpå ett ämbar hördes rusa ned i en
brunn, med den ursinniga hast, hvartill endast miss Asphyxia
kunde skrämma en ekbytta. Strax var hon tillbaka igen
med en stor, svart te’panna, som hängdes öfver elden.
Derpå kastade hon en stor skinka på bordet och började skära
deraf med en krigisk och bestämd min, som om hon skulle
velat se skinkan försöka opponera sig. Och innan barnet
ännu riktigt hunnit se hvad hon förehade, fräste
fläskskif-vorna redan i stekpannan, skinkan var åter upphängd,
knif-ven aftorkad och undanlagd och bordet framdraget, samt
belagdt med en duk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
