Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
falla nod och tillbedja, så är det nog troligt att också i
våra dagar, miss Asphyxia, med några lämpliga moderna
modifikationer, skulle få allas röster vid valet af en
utmärkt föreståndarinna för en barnasyl, eller blifva
rekommenderad inom större familjer, såsom just rätta personen
att uppfostra deras barn.
Men hurudan var egentligen deras natur, dessa båda
små, som man sålunda gripit och tillegnat sig?
Gossen var, som vi redan sagt, ett ovanligt
utveck-ladt, förståndigt och snällt barn. Ingenting mognar barnet
fortare än om det från sin tidigaste ålder får sällskapa
med äldre, och han hade så fort som möjligt, varit sin
moders sällskap och förtrogne. Han var af naturen ett af
dessa godhjcrtado, ädelsinnade, godlynta barn, som äro alla
sköterskors förtjusning och alla mödrars stöd och staf.
Tidig religionsundervisning, motgångar och nödvändigheten
att åtaga sig ett visst ansvar, hade väckt hos honom ett
högre själsmedvetando än som är vanligt hos barn. Hos
honom fauns en medfödd oförderfvad godhet och
uppriktighet, orubblig sanningskärlek och en vana att genast lyda
alla äldre personers tillsägelser, som borde göra honom
mycket afhållen och jemna lifvets bana för honom.
Den lilla flickan deremot, bar inom sig alla elementer
till en liten trotsig qvinna, född att styra och befalla, alldeles
på qvinnomanér. Hon var vänlig, glad, nyckfull,
snarsticken, ytterligt angelägen om beröm, tyckte om att roa
sig, hade en rik fantasi och liflig inbillning, samt en dold
eld af outvecklad häftighet, som i en framtid skulle gifva
värme och färg åt alla hennes tankar och känslor, liksom
en vulkanisk jordmån säges gifva blommorna högre färg och
drufvorna eldigare saft. Hon hade en instinktlik förmåga
att alltid träffa den svaga sidan hos dem, hon med en liten
smekning eller öfvertalning ville böja efter sin ganska starka
vilja; men hennes moraliska och religiösa fattningsförmåga
var ungefär dika mycket utvecklad, som hos en ekorre eller
en rotgel. Hon hade i sjelfva verket både af sin sorgsna
moder och den allvarliga lilla brödren blifvit behandlad
som en liten kär rodocka, hvars lustiga upptåg och yrhet
var deras enda glädje och tröst. Äfven fadren hade i de
stunder hans bättre jag fick råda, lekt med henne, berättat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
