Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne sagor, smekt henne och tillåtit henne att visa
sjelfs-våld, som aldrig brödren kunde hoppas på. Ingen
försakelse, intet slags arbete hade blifvit henne ålagd, utan hon
hade blifvit vårdad och uppassad med största ömhet och
noggrannhet af både moder och broder.
Första dagen efter modrens begrafning hade Harry
visserligen vid soluppgången måst följa de andra arbetarne
ut på fältet, men han hade med friskt mod och en känsla
af att han började lifvet för egen räkning, samt med
föresats att göra sitt bästa, begifvit sig till arbetet.
Han uppfyllde gamle Smiths kärfva befallningar så
lydigt, arbetade så raskt, tålmodigt och villigt, att han
genast vann de öfrigas välvilja i högsta grad, och väckte hos
husbonden ett slags vresig belåtenhet öfver att ej finna
någon anledning att bannas. Att plocka upp potatisen var
en ganska enkel sak, och gossen var så glad och så flitig,
att det ej var lätt att finna något att klandra hos honom.
Han var visserligen ganska trött om aftonen, när han åkte
hem i arbetsvagnen, men han tröstade sig med tanken på
att han genom sitt arbete också skulle försörja sin syster,
och han hade också mycket att berätta t henne från denna
sin första arbetsdag. Han undrade mycket hvarföre hon ej
kom honom till mötes, då vagnen körde upp på gärden och
hans första fråga till den gamla, vänliga matmodern var:
”Hvar är Tiny?”
”Hon har följt med lians syster,” sade mrs Smith
halfhviskande, pekande på sin man, som stod ute på
bakgården. ”Asphyxia har tagit henne.”
”Tagit henne?” sade gossen häpen.
”Ja, för att fostra upp henne — lära henne arbeta,”
sade don gamla qvinnan. ”Men kom nu, barnet mitt, och
tvätta dina händer här. Bevare mig! Jag tror du riktigt
tagit skinnet af dina stackars fingrar!”
”Jag är just inte van att arbeta,” sade gossen, ”men
det gör ingenting.”
Och han tvättade omsorgsfullt sina små händer, på
hvars fina fingrar verkligen skinnet hade blifvit litet afnött.
”Det gör dig godt,” sade gamle Karg. ”Får vänja dig
dervid. Kan inte ha några pojkar med mjölkfingrar i mitt
arbete.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
