Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de tefatet, tills miss Asphyxia grep henne och hotade
henne med riset, om hon icke genast bekände.
"Jag släppte det i golfvet,” stammade barnet.
"Så du gjorde det, du lilla slyna!” sade miss
Asphyxia och gaf henne en örfil. ”Hvar är det? Hvar har du
gjort af bitarne?”
”Jag stoppade ned dem bakom trappan,” snyftade den
lilla brottslingen.
Asphyxia fiskade upp dem i en blink, och sedan hölls
dom och ransakning.
”Du har ljugit — du har sagt en ful, stygg osanning,”
sade hon slutligen. ”Men jag skall snart kurera dig för
att ljuga. Jag skall skura din mun ren från lögn.”
Dermed tog hon en trasa, såpa och sand och vatten,
tog barnets liufvud under sin arm och gned den förfärliga
mixturen genom hennes mun med ursinnig kraft. ”Seså,
kom nu och ljug en gång till för mig,” sade Asphyxia och
knuffade bort flickan. "Vet du ej huru det går med
lju-gare, du elaka, stygga barn. Alla lögnare skola hafva sin
arfvedel i den sjön, som brinner af svafvel och helvetets eld
— så står det i bibeln, och du borde tacka mig, som vill
förhindra dig att komma deri; seså,gå nu och skölj
potatisen, och låt mig aldrig mer i ditt lif höra en lögn ur din
mun.”
En brinnande känsla af blygsel, ett halfqväfdt,
rasande hämndbegär, fyllde den lillas sinne, då hon gick ut med
korgen, och hon tyckte att hon gerna skulle vilja göra miss
Asphyxia något ondt. ”Jag hatar dig, jag hatar dig, jag
hatar dig,” sade hon när hon kommit ned i källaren, der ingen
hörde henne, ”och när jag blir stor, skall du få igen det.”
Men miss Asphyxia var belåten med sig sjelf och
hennes samvete var rent. Hon visste att hon handlat rätt och
var glad åt att hon hade mod dertill, och ej lät förleda
sig till någon svaghet.
De lekstunder som förunnades den lilla, voro korta och
långt emellan hvarje. Ibland när miss Asphyxia hade
något mycket vigtigt göromål för händer, som gjorde det
besvärligt för henne att bevaka barnet, kunde hon säga till
henne: "Dukan gå och leka tills jag ropar dig,” eller: ”du
får leka en half timme, men gå ej utom gården.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
