Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och då skulle hon leka — ensam och utan något
slags leksaker. Hon suckade vid tanken på en docka, som
hon fått af sin mor, men som miss Asphyxia med djupaste
förakt kastade undan, när hon lade ihop Tinys lilla
kläd-knyte.
Men lemnad åt sig sjelf visste hon dock, med denna
outsläckliga kärlek för allt skönt och denna förmåga att
skapa och guldbekläda en inbillad liten verld, som är
barndomens förstfödslorätt, att skaffa sig några leksaker. Hon
hade ett litet förråd af hvad hon brukade kalla vackra
saker — handtaget till en sönderslagen tekanna, en bit
mångfärgadt glas, ett par släta, runda kiselstenar, och
några röda bär från en vild rosenbuske. Detta var hennes
hjertefröjd, hennes dyrbaraste skatt, dold i den mörkaste
vrån, i smyg framtagen, betraktad, uppställd och ordnad
många gånger om, under do knappa halftimmar miss
Asphyxia lemnade henne i ro. Dessa skatter ökades en dag
af den beskedlige Sol, som då han ett ögonblick var allena
med barnet, ur sin västficka framtog ett par af de
kärrblommor, som på vissa trakter kallas harull, på andra,
Jungfru Marie lin*), och sade:
”De ä’ lustiga de der — kanske ni tycker om dem;
men göm dem, ty eljest kastar hon dem på spiseln."
Hvarken sammet eller siden eller perlor och juveler
kunde bringa större fröjd än dessa små hvita, mjuka tofsar.
Det var silke och silfver och elfvelin — något så fint och
mjukt och glänsande att hon verkligen höll det kärt; hon
tog de skinande, silkeslena tofsarne och lade dem mot sin
kind, svepte ett mjukt papper om dem och stoppade dem
ned på bröstet, under sin lilla klädning. De voro så mjuka
och fina, så glänsande och ljusa, och de voro hennes egna
— Sol hade gifvit henne dem. Hon tänkte på dem som
egodelar af hemlighetsfull skönhet och oerhördt värde.
Olyckligtvis ertappades hon af miss Asphyxia, under sin
arbetstid fördjupad i betraktande af sin skatt.
”Hvad är det du har der?” sade hon. ”Tag hit det.”
Barnet lade motvilligt sina dyrbarheter i den knotiga
handen.
*) Egentligen en annan blomma, eom ej eger något svenskt
namn, men som mycket liknar dessa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
