- Project Runeberg -  Småstadslif. Amerikansk sedemålning / Del 1 /
106

(1871) Author: Harriet Beecher Stowe Translator: Mathilda Langlet
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

karlarne ifrån, att do kundo into härda ut att se det och
ville det inte heller.”

"Hvem hvar Obed?” frågade Harry ängsligt.

”Nå, bevare mig, jag glömde ju bort att du icke
kände Obed. Det var min lilla gosse, som hette så, ser
du. Han föddes den adertonde April, ackurat som klockan
slog nio om qvällen, och moster Jerusha Periwinkle och
mormor Watkins, de sade bägge två att de i all sin dag
aldrig sett maken till barn. Han rådde med hufvudet från
första stund, och sög på sin tumme — ja, det gjorde han,
och var det snällaste, tystaste barn man ville se, och växte
och trifdes så det var en lust åt. Och han var riktigt en
vacker och rask karl, när han rymde.”

"Eymde?”

"Ja, han rymdo till sjös -— inte just för något
sär-skildt, men bara för att fadren retade honom så rysligt."

"Hvarföre gjorde han det?"

”Ah, se, Obed han var alltid till hands och hjelpte
mig, vände de tunga ostarna, bar upp vatten, och sådant
der smått. Och han var så elak mot Obed, och sade att
vi bägge två voro ett par latmaskar och att gossen bara
passade mig upp; och han påstod jemt att jag höll mera
af Obed än af honom, och till sist kunde inte kött och blod
härda ut längre. Jag blef alldeles uppgifven och så sade
jag: ja, far, hvarför skulle jag inte det? Obed är alltid så
hjelpsam och snäll och tänker på huru han skall lätta
arbetet för mig, och han är min enda glädje i lifvet, och det
är ingen synd, om jag håller min egen gosse kärare än
någon annan menniska. Nå, samma dag gick han och
sökte gräl med honom, och sade att han skulle piska upp
honom riktigt. Och Obed han sade: "nej, far, det skall
ni inte. Jag är sexton år nu och jag tänker inte taga
stryk af er längre,” sade Obed. Och då tog han till det
värsta han kunde hitta på. "Gå din väg och kom aldrig öfver
min dörrtröskel,” sade han; ”du har ätit mitt bröd alltför
länge,” sade han. ”Godt, far, jag skall lyda er," sade
Obed. Och dermed gick han in till mig och kysste mig
och sade: "var inte ledsen mor; jag kommer hera en
vacker dag med fickorna fulla af pengar, och jag skall vårda
er på er ålderdom, och ni skall ha ert eget hus och inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:39:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shbsmastad/1/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free