Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ster och mamma sade att jag1 aldrig skulle öfvorge henne,
och det är syndigt att inte låta oss få se hvarandra.”
”Kom inte med några näsvisheter,” sade gamle Karg
och nöp gossen hårdt i örat.
”Låt hli mig,” sade barnet, rodnande af harm öfver
tillrättavisningen och bittert kännande den orättvisa, hvaröfver
han klagade.
"Låta bli dig? Det tror jag inte. Vara så näsvis mot
mig! Tänker jag skall visa dig hvern som är husbonde här.
Det är tid att ni får marschera till ladan, min unga herre,
och lära er hvem af oss två som är husbonde,” sade Smith
i det han grep gossen i kragen och släpade honom med sig.
”0 Gud!” utbrast hustrun, och sprang med utsträckta
armar efter dem. ”Far, låt bli gossen, låt bli honom!”
Hon kunde ej tillbakahålla detta utrop, mer än en
fågel kan låta bli att skrika, när han ser en hök slå ned på
sitt näste, ehuru hon väl visste att hon lika gerna kunde
ropa denna bön till den vreda nordanvinden, som blåste
henne i ansigtet.
”Tag af dig tröjan," sade gamle Karg, sedan han
försett sig med en lång och grof tagelpiska, som hängde i
ladan.
Gossen var af dessa stilla, älskvärda barn, som
hvar-ken lätt eller ofta låta reta sig, men som vid en stor och
påfallande orättvisa och grymhet, blifva utom sig af vrede.
Den minsta och obetydligaste varelse har sina stunder af
yttersta förtviflan, då hvarje fiber i hela dess väsen reser
sig i ursinnigt motstånd, ofta med en styrka som
skrämmer de djerfvaste och kraftigaste. Gossen gick ett par steg
baklänges, stödde ryggen mot en krubba i ladugården,
medan hela hans gestalt darrade och liksom höjdes, och det
såg ut som om strömmar af eld flödade ur hans stora blå
ögon.
”Slå mig, om ni vågar, ni elaka, rysliga menniska,”
ropade han. "Vet ni inte att Gud ser er? Gud är min
fader, och min moder har gått till Gud, och om ni gör mig
något ondt, skall Han straffa er. M vet att jag icke har
brutit något mot er, och Gud vet det också. Slå mig nu,
om ni vågar.”
Ett menskligt väsen i så förfärligt upprördt tillstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
