Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Godt väder i dag för slagten; jag får lof att skynda
mig att få stora kopparkitteln öfver elden. Jag skalle
vilja veta livarför inte Sol redan för en timme sedan
börjat röra på sig. Jag undrar just hur länge folk skulle
sofva, om jag inte väckte dem.”
Härvid kom en obestämd aning om huru verlden
skulle se ut om hon ej höll den i ordning, öfver Asphyxias
själ, och hon ropade på sin förste minister, som sof i en
vindskammare: ”Sol, Sol, är ni vaken?”
"Skulle tro det," sade Sol; och bullret af tunga
klack-jern och grofva smorlädersstöflar, i trappan, tillkännagaf
att Sols morgontoilett var fulländad.
"Vi äro sent uppe i dag,” sade miss Asphyxia i en
ton af dygdig harm.
”Vet aldrig den dag vi ej kommo sent upp,” sade Sol
med mycket lugn.
”Nu bultar ni på dörren till flickans rum och säger åt
henne att skynda sig,” sado miss Asphyxia.
”Ja—a, matmor, det skall jag visst,” sade Sol med ett
ohörbart skratt och stor invärtes fröjd, ty Sol visste mer än
väl att buren för många timmar sedan blifvit tom och att
den lilla fågeln var utflugen. Han hade sjelf sagt Harry
hvilken väg han borde taga och rådt honom att ”raska pä,
så att han var utom socknen i dagbräckningen. Gå bara
vägen rakt fram utmed floden," sade Sol, "så kommer ni
till Oldtown, der min slägt bor. Komma till livad hus ni
vill der, kan ni ej gå miste om mat för dagen, och
kommer ni till diakonen Badgers, ja, då är er lycka gjord.
Diakonen sjelf, han talar vackert vid alla menniskor, livita,
svarta och indianer — och fru Badger, hon håller riktigt
fattigmans värdshus, och skulle inte visa bort en hund en
gång, om han bara uppförde sig hyggligt. Ni kunde
aldrig ha råkat värre ut än ni gjort, bägge två, ty att
gamle Karg är besatt af djefvulen, det vet hvar menniska, och
miss Asphyxia, hon är en af de andar, som vandra genom
torra marker och söka hvila och finna ingen. Bevare oss
Gud, inte kan en gammal flicka som hon, fostra upp ett
barn. Det skall vara en qvinna med hjerteblod i sig, till
sådant. Och den der menniskan är så torr, som en två
års gammal kungsljusrot. Hon menar väl, men lika gerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
