Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utropado Tiny upptänd af entusiasm och med det
obetänkta, obegränsade förtroendet till en äldre broders makt, som
tillhör barndomen. "Jag visste att du skulle hjelpa mig bort
från henne, Harry — jag visste att du kunde det.”
"Men nu,” sade Harry, ”skall du bara hålla mig i
handen och så gå vi på dugtigt. Vi få lof att skynda oss,
ty kanske de spänna för vagnen och fara efter oss, när
det blir dager.”
”Ja, om bara Sol kommer,” menade Tiny, ”så är det
så mycket bättre, ty han skulle nog låta oss åka ett stycke.”
”Ja, men du kan vara säker att miss Asphyxia
kommer sjelf.”
Det var ganska troligt att så skulle ske och tanken
derpå gaf vingar åt de små fotterna, som trippade utåt den
månbelysta landsvägen. De gingo så raskt, att den tidiga
timma då miss Asphyxia ryckt# sig ur sömnens armar, såg
do båda små pilgrimerna fem goda mil (engelska) på väg
till Oldtown.
"Nej, Tiny,” sade gossen och stannade för att se på
de bommar och reglar af guld som tycktes fråndraga3 från
österns portar, för att släppa fram den uppgående solens
första lågor, ”se bara hit! Är det inte vackert? Det var
värdt att vara ute så här tidigt, bara för att se detta. Se
der! der! der! Solen går upp! Se på den der röda
sockerlönnen — det ser ut som om det vore eld i den! Och den
gula kastanjen och den gamla tallen der borta! Det är som
i den sagan pappa talade om, der alla träd hade blad af
rubiner och smaragder. Är det inte vackert?”
”Lyft upp mig på gärdesgården, så jag kan se det,"
sade Tiny. ”0 så vackert! Och att vi båda få se det
tillsammans!”
Men just i detta ögonblick hördes ljudet af vagnshjul
på landsvägen.
"Skynda dig, Tiny! Låt mig hjelpa dig öfver
gärdesgården," sade gossen; "nu komma de!”
Huru häftigt deras små hjertan bultade, då båda
barnen med blixtens snabbhet störtade in i ett tätt snår af
gullregnsbuskar, med grenar förtyngda och våta af daggen!
Dylika täta snår ser man ofta nära flodbräddarna i vårt
land. Granbuskar och dvergek växte här och der; marken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
