Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var fuktig, och nickande vass och sena höstblommor stodo
der i ymnighet. Barnen röjde sig väg genom gullris,
astrar och ”kattsvansar”, till ett ställe der marken höjde
sig litet och der en stor flat sten låg, omgifven af en tät
häck af granbuskar. Detta var just det gömställe de
be-höfde, ty buskarna voro så täta att stenen alldeles
bortskymdes från vägen, medan på andra sidan den lilla fria
platsen låg öppen för morgonsolens värmande strålar.
”Kryp ned här, Tiny,” sade Harry hviskande, som om
han fruktat att körsvennen i den skramlande vagnen
kunnat höra honom.
”Åh, en sådan liten vacker grön kammare vi ha här
bland buskarne och under träden!” sade Tiny. ”Här kan
ingen se oss, solen skiner så varmt, och se, hvilken vacker
hvit matta som ligger öfver hela stenen!"
Det släta klippstycket var helt och hållet öfverdraget
med hvit, mjuk mossa, som litet senare på dagen skulle
prasslat under deras fötter och trampats sönder, men som
nu, genomdränkt af den tunga daggen, verkligen liknade
en mjuk, elastisk matta.
Barnens fruktan lugnades snart, då de, likt skrämda
rapphöns tittade fram ur sitt gömställe och sågo en
arbetsvagn komma på landsvägen, i motsatt riktning till den,
der miss Asphyxias gård låg.
”Åh, det är ingen som söker oss; de komma från
andra sidan,” sade gossen.
Det var också ingen annan än Primus King som nu
var på väg dit, der han skulle utföra den högtidliga
handlingen att slagta ett svin.
”Då, Hänsel, äro vi fria," sade den lilla flickan;
”ingen skall fånga oss nu. De kunna ej mera få rätt på oss
här än om de ville söka efter en liten, liten, fin
knappnål i en stor höstack.”
"Nej, Tiny, nu äro vi i säkerhet,” sade gossen.
”Hvarför kallar du mig inte Grettel? Vi skola leka
att vi äro Hänsel och Grettel, och hvem vet om inte
lyckan råkar oss?”
"Nå, Grettel då,” sade gossen eftergifvande, ”sitt du
der och bred ut din klädning i solen att torka, medan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
