Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Och jag är din hustru, är jag inte det?" sade Tiny
förnöjd.
"Nej, du är min lilla syster, och du får vara hos mig.
Men man kan inte ha sin syster till hustru: det står i
bibeln."
"Men jag kan låtsa som om jag var din hustru; och
jag skall laga dina kläder och sticka dina strumpor, när
jag blir större.”
Hvilken praktiska åsigt af en hustrus pligter helt och
hållet vann Harrys bifall.
Ingen munter ekorre, ingen liten fågel i skogen var
gladare än våra båda små vandrare. De voro fria, de voro
tillsammans, solen sken och fåglarne sjöngo och på
framtiden tänkte de ungefär lika mycket som fåglarne.
Gossen ansåg sig visst betydligt äldre och förståndigare än
systern, och insåg att han måste tänka for dem båda, men
äfven han hade blott till hälften vaknat upp ur
barndomens drömmar.
Då de slutat sin frukost ihågkom han sina
morgonböner, och lät Tiny också knäböja medan han läste de
vanliga bönerna, hvari hon med mycken uppmärksamhet
deltog. Sedan de slutat, sade hon:
"Vet du, Hänsel, att jag inte en enda gång har läst
mina böner, sedan jag kom till miss Asphyxia.”
"Hvårföre det, Tiny?"
"Jo, ser du, jag hade ju ingen att läsa dem för, nu
när mamma är borta och du ej heller var hos mig."
"Men du läser dem ju för Gud, Tiny."
"Åh, han är så långt borta och jag är så liten; jag
kan inte läsa dem för Honom. Jag får lof att läsa för
någon som jag ser. Harry, hvart har mamma gått?"
"Hon har gått till himlen, Tiny."
”Hvar är himlen då?”
"Deruppe, der det är så blått,” sade gossen och såg
upp i den klarblå oktoberhimmelen, som sanningen att säga,
är det mest himmelska ett jordens barn kan skåda upp till,
och hans vackra ögon blefvo tankfulla vid minnet af
modrens sista ord.
"Men hvarför gräfde de då en grop i jorden och lade
henne der?” sade den lilla tviflerskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
