Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Det var hennes själ, som gick dit upp. Hennes kropp
ligger i jorden som ett blomsterfrö. Hon skall komma upp
igen, sedan, som en vacker blomma och vi få se henne
igen, om vi äro snälla.”
Tiny lutade sig tillbaka på den mjuka mossan och såg
upp i himlen genom de fina qvistarna på granbuskarna.
Hennes religiösa betraktelser blefvo, sanningen att säga,
litet osammanhängande. Hon var trött af den nattliga
vandringen; de långa ögonfransarno slöto sig öfver de
mörka ögonen, som en blomma sluter sina blad, och hon sof
snart djupt och godt.
Gossen satt en stund och såg på henne, njutande af
det milda, ljumma solskenet och lyssnande till de tusende
melodier, som naturen sakta sjunger för sig sjelf, medan
han på en lugn oktobermorgon ordnar sitt stora
hushållsarbete. Syrsor och gräshoppor knarrade i hvarje buske;
i närmaste skogslund roade sig en munter härmfågel med
variationer och imitationer af all slags fågelsång, medan
bakom de taggiga buskar, som kantade dess strand, hördes
sorlet af floden, hvars klara böljor småpratade med de
mång-färgade stenarne på dess botten, och lätta vindfläktar
susade bland granarna med ett ljud, som af soliga vågors
plaskande mot hafsstranden.
Allt detta var söfvande, och det dröjde icke länge
förrän Harry, i stället för att sitta upprätt, stödde sig på
armbågen, och slutligen sjönk det lilla lockiga hufvudet hastigt
ned på systerns skuldra. Och nu sofvo de bägge i ostörd
ro och vaknade ej förrän middagstiden var inne. Solen
sken varmt och klart som förut och hvarje daggdroppo
hade längesedan torkat, och Tiny, förfriskad af sin långa
livila, föreslog att de skulle genomsöka den inhägnade
beteshage der de befunno sig, och framför allt söka rätt på
floden, som de hörde sorla bakom de vilda vinrankornas
flätverk.
”Vi kunna lemna vår korg här, i vår lilla kammare,
Hänscl. Se, jag sätter in den här, långt in bland
buskar-ne: det är mitt lilla gröna skafferi."
Och så började de leta sig väg ur snåret, ledda af
det sorlande vattnets ljud.
”0 Tiny,” sade gossen, ”se bara der, öfver ditt hufvud!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
