- Project Runeberg -  Småstadslif. Amerikansk sedemålning / Del 1 /
136

(1871) Author: Harriet Beecher Stowe Translator: Mathilda Langlet
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

denna, ett dystert, tungt intryck. Stora syrenbuskar hade
klättrat högt öfver fönstren och liksom i tunga vågor
vältrat sig ned öfver rosor och andra spädare
buskväx-ter, hvilka af sina mäktigare grannar beröfvade ljus och
luft, nu fyllde mellanrummet mellan dessa med torra
grenar, genom hvilka blåsten jemmerligen liven och pep.

”Harry, slå på porten igen,” sade Tiny, då de väntat
en stund.

”Det är inte värdt,” sade gossen; ”jag tror ej att
någon hor här.”

”Kanske, om vi gå omkring till bakporten, att vi
kunna träffa på någon af folket," sade Tiny; "det stormar
värre och värre.” Och den lilla röjde sig beslutsamt väg
genom buskarna och riset.

På husets gafvel fanns också en dörr, mycket lik den
på framsidan, och der bredvid lågo också rymliga uthus,
som sträckte sig långt ut i parken. Harry försökte öppna
denna sidodörr, men den var stängd innanför. Derpå
försökte de öppna hvarenda dörr på uthusbyggningen, som
de kunde få sigte på. Slutligen lyckades de med förenade
krafter att knuffa upp en af dessa dörrar och komma in i
en vedbod, der de åtminstone voro skyddade mot stormen
som nu rasade värre och värre. En hel mängd huggen ved
låg upptrafvad mot ena väggen och en gammal yxa,
alldeles röd af rost, hängde bredvid dörren.

"Nå, så äro vi då ändtligen inne,” sade Tiny, "men
jag är alldeles genomvåt. Så det stormar!”

"Kanske vi härifrån kunna komma in i något riktigt
rum,” menade Harry, ”der det funnes en spis; här är ved
och vi kunna göra upp eld och torka våra kläder och vänta
tills stormen gått öfver.”

Längst in i vedboden syntes en liten dörr; det rostiga
låset gaf vika då Harry tryckte derpå; dörren sprang upp
och barnen kommo in i ett stort kök, med en ofantlig
spisel utåt hela ena väggen.

"Nå, här är en spisel,” sade Harry, "och derute är ved.
Nu kunna vi få eld. Blif qvar här, Tiny, medan jag
springer tillbaka till vår eld och ser efter om der finnes
några glöd.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:39:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shbsmastad/1/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free