Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till hennes dagliga lott. Hon vinkade Harry till sig,
pekade tvärt öfver några åkrar och sade:
”Gå den väg. Hvita folk der vara goda mot er.” Och
hon bad enträget att han skulle medtaga den lilla målade
korgen och några grofva, mjuka kornkakor.
Do små började åter sin vandring; men blåsten var
kall och genomträngande, buskar och gräs drypande af
regnet och Tiny var högst olycklig.
”0, Harry, huru skola vi få bo någonstädes! Hvart
tror du alla fjärilarne som vi sågo i går ha tagit vägen?
Jag skulle vilja vara hos dem," klagade hon.
”Låt oss ha litet tålamod, Tiny; snart komma vi nog
till någon gård.”
De gingo förbi en plats der förmodligen några
indianer tältat, ty der lågo några ännu ej slocknade bränder
efter en stor eld. Harry sökte upp några torra grenar och
ris i närheten och elden flammade snart upp, så att Tiny
fick värma sig och torka sina kläder. De sutto der en
stund och lade bränsle på elden, tills do kände sig helt
uppvärmda. Under en af sina små utflygter efter torrt ris
hade Harry dessutom, på kort afstånd, sett taket af ett hus.
Dold af en hög granhäck reste sig också verkligen en
ståtlig byggnad, hvartill ledde en allé af präktiga träd.
Vägen var alldeles öfverväxt af högt gräs, och en massa
förvildade prydnadsväxter hade flätat sig samman till en
nästan ogenomtränglig labyrint. Barnen letade sig fram
genom drypande buskar och högt gräs, som räckte dem
nästan till axlarna. Vattnet rann ned på deras halftorra
kläder och Tiny hackade tänderna af köld. ”Jag fryser så
rysligt,” klagade hon. ”De få lof att släppa in oss
der-nppe, så att vi få torka vära kläder riktigt.”
Slutligen stodo de framför porten, i ett slags förstuga,
hvars tak hvilade på korintiska pelare. Portklappen
föreställde en stor svart orm, som bet sig i stjerten. Tiny
ryste af obestämd fasa, då Harry, höjande sig på tåspetsarne,
slog flera hårda slag på porten, och sedan väntade på att
den skulle öppnas.
Blåsten tilltog åter och de stora trädens grenar
knakade och brakade hemskt. Bnskarne, som växte
rundtomkring i en tät, förvirrad massa, gjorde på en dag som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
