Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hl
sig rätt dertill. Dessa öde slott blefvo sålunda snart
medelpunkten för sagor och spökhistorier, som med stor
förtjusning upprepades af byarnas och småstädernas tarfliga
innevånare. Dessa funno sin högsta lust i öfverdrifna
beskrif-ningar på den prakt och rikedom, som hade haft sitt säte
der. De berättade vidunderliga historier om hvad som
tilldragit sig der. De flesta af dessa slott hade för öfrigt
också sina ordentliga gengångare och spöken, som alltid
blifvit sedda af fullt trovärdiga och pålitliga personer.
Det, der våra små pilgrimer funnit skydd, var just ett
sådant gammalt hus, om hvilket en mängd sagor och
spökhistorier voro gängse. Dess höga, rymliga salar, några ännu
behängda med väfda tapeter, andra prydda af pelarrader och
hvalfbågar, talade om flydda dagar, som aldrig mer skulle
återkomma i Amerika. Somliga af dessa stora rum voro
alldeles tomma och omöblerade. I andra voro möblerna
framdragna och sammanhopade, som för att flyttas.
Några rum voro ännu fullt möblerade och tycktes hafva
varit bebodda under en senare tid, ty madrasser och dynor
lågo uppstaplade i de stora praktsängarne.
”Vi kunde sofva i något af de här rummen,” menade
Harry.
”0 nej, nej!” sade systern och höll sig fast vid hans
arm; ”jag skulle vara så rädd. Den der stora, mörka,
hemska sängen! Och hvem vet hvad som kunde vara bakom
gardinerna! Nej, låt mig sofva i det lilla ljusa rummet
der-nere, der vi kunna se allting omkring oss. Jag skulle vara
rädd att den vackra fröken i skrifrummet, gick omkring
häruppe.”
”Kanske hon gjorde det en gång,” sade Harry. "Men
kom, låt oss gå ned. Blåsten tjuter och hviner så
här-uppe — jag blir rädd, jag också.”
"Så det dånar i spiseln!” sade Tiny, ”och nu jemrar
sig vinden, som om någon gjorde den något ondt. Det
stormar visst rysligt!"
"Ja, det är godt att vi äro under tak, i alla fall,” sade
Harry; "men nu’ skola vi bära in ved, och jag skall taga
in litet äpplen och päron från trädgården.”
Och så qvittrade dessa små svalor medan de byggde
sitt bo i det öde slottet, lika så sorglösa, som om de haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
