Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en slipsten mot flickstackaren, och de skilde barnen
alldeles från hvarandra och ville ej låta dem talas vid en
gång. Och Sol säger att han aldrig tyckt så synd om
någon menniska, som om den der stackars öfvergifna lilla
flickan. Hon brukade ligga vaken om nätterna och gråta
och snyfta, som om hennes lilla hjerta ville brista.”
”Jag skulle vilja säga den qvinnan ett ord!" sade
mormor, utom sig. ”Jag förstår inte huru menniskor kunna
vara så nedriga! Jag undrar hvad sådana tänka om sig
sjelfva och hvar de tro sig skola hamna en gång!"
"Jaha," fortsatte Sam, ”nu var det så att den lilla var
en qvick unge, och när miss Sphyxy var -för svår emot
henne, så svarade hon henne — man vet ju det. att en
råtta bits och en mask kröker sig — och till sist blef det
krig mellan dem, och miss Sphyxy, hon slog barnet
fasligt. ”Bevare oss, Sol," sa jag, då Sol talte om det, "den
menniskan har jn armar som väderqvarnsvingar; om hon
ville prygla upp mig, skulle hon nog gå i land med det,
sa’ jag.”
”Men hvad blef det då af barnen?" sade mormor.
"Jo, de rymde sin väg, de; sannt att säga, så hjelpte
Sol dem att komma undan, och rådde dem att gå till
Old-town. Han säger att han visat dem hit, till er, fru Badger."
”Det tror jag nog,” sade moster Lois strängt. ”Hvarje
man, qvinna eller barn, som är i nöd stadd, skickas alltid
raka vägen till oss."
”Och det med rätta, Lois,” sade mormor, som alltid hade
ögon och öron öppna. ”Jag tycker att någon borde se
efter dem. Eliakim, du som flyger omkring öfverallt, du
kunde just söka upp dem. Hvarför gör du inte det?”
Onkel Flyg hoppade upp från stolen, med stor ifver.
”Ja, visst böra de sökas upp,” sade han och sprang
till fönstret. "Man bör genast söka dem; man får lof att
taga vård om dem," tillade han och såg ut som om det var
hans mening att gå genom fönstret direkte ut för att söka
de försvunna.
Sam Lawson betraktade honom med högtidligt lugn.
Han insåg vigten af att vara i besittning af alla redan i
saken inhämtade upplysningar, hvilka han i ro och mak
ämnade meddela, utan någon opassande hetta och brådska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
