Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa ord väckte mitt deltagande i högsta grad och
jag öfvcrgaf Cesar, samt ställde mig hos Sam, som jag
noga betraktade, inom mig undrande huru ett hus kunde
ligga på hans sinne.
”Nä,” sade morfar, ”hvad fick ni veta?”
”Ja, se, jag kom aldrig att gå till henne, för när jag
hade kommit ett bra stycke på väg, så mötte jag Sol,
en-kan Peters’ son — ni vet väl, fru Badger, han som
arbetar hos den der gamla mamsellen de kalla Asphyxia Smith?
Ni har väl hört talas om Sphyxy Smith, fru Badger,
eller hur?”
”Det har jag visst," sade mormor.
"Miss Asphyxia Smith är en utmärkt rask och duglig
qvinna, och det är ej värdt att tala så der föraktligt om
henne,” sade moster Lois med en sträng blick på Sam.
"Det skulle se vida bättre ut i vår verld om der funnes
flera, som skötte sitt, såsom miss Sphyxy."
"Ja, jag tänker nog det,” sade Sam med en oskyldig
och dygdig nickning, icke det minsta anande meningen;
”men nu kommer jag till saken. Sol, han sporde mig om
någon i Oldtown hade sett eller hört till ett par barn,
som hade gått sin väg från Needmore. Det var en gosse
och en flicka på nio, tio år, eller så, som hade blifvit
utackorderade på socknen. Gossen var hos gamle Karg Smith
och flickan hos miss Sphyxy.”
”Jaså, jag beklagar det barn miss Sphyxy Smith
tagit till sig, det måste jag säga,” inföll mormor. "Hvarför
skola sådana der gamla flickor åtaga sig att fostra upp
barn, det vill jag veta? det är minsann inte alla höns
gifvet att förstå sig på kycklingar. Hur kommo barnen
dit, i alla fall?”
"Jo, ser ni, det kom ett qvinfolk till Karg Smith och
hade barnen med sig. Sol säger att det är söta barn —
riktigt snälla och rara ungar. Modren, hon dog, knall och
fall. Och så tog Smith gossen, och flickan kom till miss
Sphyxy.”
"Men det är ju allt för illa!” sade mormor; "stackars
moderlösa små, och ingen annan än gamle Smith och Sphyxy
att se dem till godo! Det borde dock något göras dervid.”
”Nå, Sol, han sade att miss Sphvxy, hon var så hård
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
