Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
be om ättikan, mr Skeril? Nä barn, det bår är bättre än
att sitta ensamma i det öde slottet — eller hur?”
”Jo, det är det visst," qvittrade Tiny; "vi höllo på att
alldeles bli förtviflade. Vi försökte så många gånger att
komma fram till Oldtown, men vi gingo alltid vilse i
skogen. Jag var så rädd att vi skulle dö der och sparfvarna
skulle få begrafva oss, som barnen i sagan, pappa
brukade tala om.”
"Stackars små!” sade mormor, som knappt tycktes
kunna afhålla sig ifrån att falla barnen om halsen, i sin
moderliga ifver, medan hon i inbillningen hotade miss Asphyxia
med knuten hand och innerligen längtade att få säga detta
fruntimmer sin tanke om hennes handlingssätt.
Harry sade ingenting; men jag satt bredvid honom
och våra blickar möttes emellanåt med trygg vänlighet.
Jag kände mig genast dragen till honom, såsom aldrig förr
till någon menniska; det föreföll mig som om något, som
förut felats, nu kommit till mig och jag var allt för glad
för att finna ord för min fröjd.
Harry var i allmänhet tyst och allvarlig bland många
och obekanta personer, men Tiny deremot blef lifvad af det
uppseende hon väckte, fick granna rosor på kindorna och
pratade och skrattade, obesvärad som en gäckfågel.
"Kom hit till mig, du lilla flicka,” sade miss Rossiter
i en lustig, myndig ton, då barnen slutat sin måltid. Tiny
kom strax och ställde sig bredvid henne, och såg upp i
det mörka, föga vackra ansigtet, allvarligt och forskande,
såsom barn alltid se på äldre personer.
"Nå, hvad tycker du om mig?” sade miss Rossiter
efter en stund.
Barnet betraktade henne ännu uppmärksammare och
såg djupt in i de stora, ärliga ögonen. På en gång
smålog den lilla med strålande blick, räckte upp båda sina
händer och sade: "Jag tycker om er. Jag tror att ni är god."
"Upp med dig då,” sade miss Rossiter och lyfte Tiny i
sitt knä. ”Det är godt att du tycker om mig, ty jag
kunde ju vara en gammal fé och förvandla dig i en råtta eller
en syrsa, om jag blefve ond på dig. Nå, hvad skulle du
säga om det?"
"Det kundo ni inte," sade Tiny skrattande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
