Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Huru Tet du det?"
"Jo, om ni förvandlar mig till en råtta, så gnager jag
sönder er stickning,” sade Tiny och grep efter miss
Rossi-ters stickstrumpa. ”Ni skall bli glad att få förvandla mig
till mig sjelf igen."
"Jojo! Jag får tänka mig för, innan jag förvandlar
dig till en råtta, ser jag. Kanske du får bli en liten
kattunge.”
"Jag kunde gerna vara en kattunge, om ni ville
skaffa mig en boll att leka med och ge mig mycket mjölk att
dricka," menade Tiny, som tycktes finna att hvarje förslag
hade sina möjliga fördelar.
"Vill du följa med mig hem och vara min lilla hvita
kattunge."
Tiny hade ofta hört brodern säga att han skulle söka
upp en god fru, som skulle draga försorg om henne, och
hon fick vid dessa ord en mycket allvarsam min. Hon
tycktes betrakta miss Rossiter i alldeles ny dager. "Hvar
bor ni?” sade hon.
"Åh, bara ett litet stycke härifrån.”
"Och får Harry komma och helsa på mig?”
"Det får han visst."
”Vill ni att jag skall arbeta hela dagen?” frågade Tiny,
"ty," tillade hon saktare, ”jag vill så gerna leka ibland,
och miss Asphyxia sade att det var syndigt.”
"Jag sade ju att du skulle vara min lilla hvita
kattunge,” sade miss Rossiter och blinkade knipslugt. "Hvad
arbete tror du kattungar ha för sig?”
"Skall jag fånga råttor, när jag blir stor?"
"Det kan nog hända,” sade miss Rossiter högtidligt.
"Jag beklagar de stackars råttorna, när du blir stor.”
Tiny såg upp i den gamla damens ansigte och märkte
genast den lustiga min som beledsagade dessa ord; hon
kastade armarne om miss Rossiters hals och sade: "Ja,
jag tycker om er och vill vara er kattunge."
Miss Rossiter tryckte den lilla till sitt bröst hastigt,
nästan konvulsiviskt, och öfver hennes drag spred sig ett
uttryck af undertryckt ångest, blandad med stor ömhet.
Den som var van att i ansigtets uttryck läsa hjertats
historia, skulle hafva sagt att i detta ögonblick öppnades den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
