Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner så mäktig1 ocb lj uf, under alla dessa dystra, sorgliga
år, varit mig nära? Har solen hela tiden lyst bakom de
tunga molnen, som förmörkat mitt lif? Ocli nu har jag
fått en ny, underlig tanke — ja, äfven jag, i min
glädjelösa alderdom, är icke längre ensam i min fattigdom, min
längtan och sorg! Det finnes En som älskar mig — en
vän, hvars kärlek, liksom solens sken, räcker för alla och
är lika mot alla! Detta är det trons stora mysterium, som
jag från denna stund vill behålla helt och obesmittadt.
Min älskade hroder, jag har aldrig förr talat med dig
i detta ämne. Jag trodde det aldrig skulle hlifva mig klart.
Och min käraste önskan att se dig efterträda vår fader och
farfader, och hlifva min andliga ledare, gick icke i
fullbordan. Jag har trott mig finna orsaken dertill vara att du
ej heller ohetingadt ville omfatta våra fäders tro. Och dock
när jag ser dig hegrafva dina pund i en aflägsen
bergsbygd, i stället for att från predikstolen vara en af folkets
ledare, frågar jag mig: hvarföro är det så?
Tala till mig, broder! Säg mig ditt hjertas tankar så
som jag sagt dig mina. Är icke lifvet kort och bedröfligt
nog ändå, utan att de som kunde hjelpa hvarandra att göra
det drägligt, skola försumma detta ? Hvarföre skola vi
vandra sida vid sida och dock i tystnad och ensamhet —
hvar-dera kanske döljande just det lifsens bröd, som den andra
behöfver? Skrif till mig, så som jag skrifvit till dig, och
låt mig se att jag har en broder i andan, såväl som i
köttet. — Din tillgifna syster
Mehetabel Rossiter.’"
”Min älskade syster, jag har läst ditt bref. Huru
skall jag kunna besvara det rätt och sannt? Huru föga vi
lära känna hvarandra under vanligt umgänge! Men då vi
sätta nyckeln i dörren till hjertats innersta kammare, hvom
är då af oss, som icke darrar och drager sig undan?
Först hvad Emily angår, så medger jag att jag har
orätt. Icke af brist på kärlek, men af öfverflöd derpå. Jag
var och är ännu i detta fall för ömtålig för att lita på mig
sjelf. Mitt lijerta är fullt af vrede, men jag kan ej rätt
inse hvem jag skall göra till föremål derför, och så vidt
jag kan se, återstår oss intet att göra. Yi ega ej ringaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
