Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härmning af dennes gång och hållning; men detta varden
enda anmärkning han gjorde öfver honom.
Harry hade samma egendomliga förmåga som de flesta
lugna personer, den att med stor kraft kunna bibehålla sin
individualitet. Deraf kom också den styrka livarmed han
fasthöll sina meningar och åsigter, utan att bry sig om,
äfven de i mina ögon största auktoriteter.
Jag påminner mig en söndag då vår hederlige pastor
Lothrop fått det infallet att hålla en af dessa kyliga,
filosofiska predikningar, som förnuftiga kristna, i- goda timliga
omständigheter, så högt älska — ett slags predikan som flyttar
den gudomliga försynen så långt bort som möjligt från
mensk-ligheten. Summan af saken, så som den här framställdes,
tycktes vara att skaparen hade uppfunnit en mycket
konstigt sammansatt och väl arbetande maskin, som han
dragit upp och satt i gång för årtusenden tillbaka, och hvaraf
resultatet var att allt här i verlden gick som ett urverk,
hoggrannt och säkert, utan att urmakaren vidare behöfde
fråga derefter. Visserligen voro honom åtskilliga bibelspråk
såsom det att ”icke en sparf faller till marken utan vår
Faders vilja,” och det att ”edra hufvudhår äro ock alla
räknade,” temligen i vägen. Men vi veta alla att ett
bibelspråk aldrig är en fullflugen teolog till hinder, om han har
någon älsklingstan k e att utveckla.
Jag såg att Harry med största uppmärksamhet afhörde
denna predikan, och sjelf drog jag den slutsats deraf att han
nu måste finna huru mycket han misstagit sig i sitt
förlitande på bönens makt, och att den faderliga inblandning i
hans angelägenheter, hvarpå han hoppades, var satt utom
all fråga. Jag väntade att han på hemvägen skulle yttra
sig derom, men det gjorde han icke. Då vi om aftonen
kommit upp i vårt rum, och han hade slutat sina böner,
sade jag:
”Harry, gaf du akt på pastor Lotkrops predikan?"
”Ja, det gjorde jag,” svarade han.
”Nå, men om det är sannt, som han sade, hvartill
tje-nar det då att bedja?”
”Det är icke sannt,” svarade han helt enkelt.
”Huru kan du säga det?”
”Åh, jag vet det.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
