Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så tappert mot trappstegen. Det ålade mig först och främst
nödvändigheten af att lemna min varma säng, i ett rum,
der termometern måste hafva stått under noll, och der snön
dref in genom de otäta fönstren och låg i små drifvor på
golfvet. Då moster Lois öppnade dörren och satte in ett
tändt ljus, hände det stundom att jag öfverlemnade mig
åt den syndiga förnöjelsen att ligga och betrakta rimfrosten,
som vår andedrägt framkallade på sängfiltarne. Ibland såg
jag deri alla regnbågens färger glittra mot ljuset och föll i
allehanda drömmar och inbillningar, som slutade med en
liten lur, hvarur jag kanske väcktes af att litet snö,
upptagen från golfvet, gneds in i mitt ansigte, medan orden:
”Huru många gånger skall man väcka dig?” öppnade mina
ögon för att få skåda moster Lois, förtretad och
förebrående, stående bredvid sängen.
Då brukade jag väcka Harry. Vi hoppade ur sängen
och klädde oss så skyndsamt våra af köld stelnade fingrar
tilläto, sprungo ned i bagarstugan der vi mod vatten, hvari
isbitarne skramlade, förrättade våra morgontvagningar samt
värmde upp ansigte och händer genom att gnida dem med
en grof, hemväfd handduk. Sedan, klädda i mössor,
vantar och yllehalsdukar, voro vi redo att följa med gamla
Cesar ut i ladan för att hjelpa honom gifva kreaturen
foder. Jag måste tillstå att när vi kommit så långt, började
vår dag blifva nöjsam. Cesar gick förut med sin
snöskof-vel, och vi tumlade skrattande om i snön och trakterade
honom frikostigt med snöbollar. Då vi kommo till ladan,
klättrade vi som kattor upp på höskullen och kastade ned allt
det foder som för dagen behöfdes. Detta var så roligt att
vi gerna skulle stått deruppe hela dagen och kastat ned
hö; vi öfverhöljde vår svarta vän med riktiga hölaviner, ur
hvilka vi med största fröjd sågo honom rödja sig väg,
skrika och hråka, tills svetten lackade af hans svarta
ansigte, och hans ulliga hufvud var fullt af höstrån och
klöf-vertoppar.
Derpå skulle höns och kycklingar och annat fjäderfä
erhålla sin portion korn. Detta arbete utgjorde dock’ vår
största förtjusning, och Cesar måste oupphörligt använda all
sin myndighet, för att hindra oss från att med ens tömma
hela kornlådan. Dessa och dylika små sysslor före fruko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
